I P1:s publicerat sändes i helgen ett reportage och efterföljande debatt där man behandlade Mark Bauerleins bok ”The Dumbest Generation”. Bauerlein är engelskprofessor vid Emory University i Atlanta. Han hävdar att den digitala tekniken gjort de unga i USA till den dummaste generationen hittills.
Naturligtivs finns det människor och undersökningar som hävdar motsatsen, att modern teknik gör ungdomar smartare. Men det är inte det jag vill påstå heller. Det är nämligen dumt att generalisera. Men vad vi kan konstatera är att lärare inte längre har monopol över kunskapsinhämtandet. Exempelvis finns det en grupp ungdomar som hävdar sig dåligt betygsmässigt, som inte läser böcker och som inte skriver men som ändå har stora kunskaper inom en rad olika ämnen. De har hämtat sina kunskaper från Internet och från tv-program och i viss mån även från datorspel. Jag brukar kalla dem Discoveryungar.
Ska man ta läraryrket på allvar så är sådana elever ett mycket stort problem. För om du är en lärare som sköter ditt jobb så ska du ta reda på vilka betygskriterier en en elev uppfyller. Det räcker inte med att ge eleverna ett skriftligt prov och sedan konstatera att vissa elever inte har klarat provet, för att sedan sätta IG på dem. För kunskaperna kanske finns där. Om eleven får berätta, och kanske rita.
Det var enklare förr. När kunskapen man skulle inhämta kom från en bestämd skolbok eller annan skriftlig litteratur. Kunde barnen inte läsa så kunde de inte hämta in kunskaperna och då kunde man sätta IG. Men idag går det att lära utan att läsa.
Ett exempel ur vardagen: Jag satt härom dagen med en liten grupp elever som nyligen börjat läsa spanska. Deras ordinarie lärare var på fortbildning och jag fick hoppa in. Min spanska är inte den bästa, men eleverna hade fått bra övningar av sin ordinarie lärare. Min uppgift fick bli att hjälpa eleverna med ordböcker och tyda fonetiska krumelurer. Då kom vi till ordningstalen. Eleverna skulle träna att räkna. Jag har definitivt inte rätt uttal och går inte att lita på vad gäller spanska.
Då föreslog en elev Youtube. Efter en snabb sökning hittade vi ett klipp där en amerikan hade lagt ut en spansklektion som handlade om tal. Och det visade sig att den lektionen bara var en i raden av många lektioner. Nu kan inte jag bedöma kvaliteten i programmen. Men min poäng är att snart är informationen på nätet inte bara tillgänglig för läsare, utan också för de som inte kan läsa. Snart kommer det bli ännu lättare att hitta informationen på youyube.com, när talet i filmerna blir sökbart.
Per Johansson, fil dr i humanekologi, utvecklar kritiken mot boken i det här inlägget och kommer fram till att bristen i inte ligger i tekniken, utan att vi diskuterar med varandra för lite öga mot öga. Jag håller med. Därför ska ungarna vara i klassrummet. Men det är en helt annan historia.