12 februari 2009 är det 200 år sedan Charles Darwin föddes. Det är också 150 år sedan hans Om arternas uppkomst genom naturligt urval, eller De bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron publicerades för första gången. Detta datum har kommit att symbolisera kampen för att låta vetenskapen förklara hur vår verklighet hänger ihop.
För det verkar som att det kanske kommer att dra ihop till strid mellan de som förespråkar naturvetenskaplig forskning och de som förespråkar Bibeln som rättesnöre när det gäller att förklarar hur saker uppkommit och varför världen ser ut som den gör.
Men kampen är en icke-kamp. Lägret som förespråkar Bibeln (Vågar jag ta ordet kreationister i min mun?) har nämligen inget att komma med. Världen är 4.55 miljarder år gammal (± 1 procent). Människan har samma ursprung som alla andra levande organismer runtomkring oss. Vetenskapen har slagit fast dessa fakta. Det finns inga bevis för att en skapare har lagt sig i för att skapa världen som den ser ut i dag, även om det inte omöjliggör en.
Men det värsta i hela den här sörjan är att flera högljudda kreationisterna vet att de ljuger. De ljuger i syfte att rättfärdiga Bibeln som rättesnöre. Och med Bibeln som rättesnöre i naturvetenskapliga frågor dröjer det inte länge innan kristna förståsigpåare ger sig på vår tillkämpade demokrati. För det är nämligen dit de vill. Kreationisternas slutmål är att applicera sina bibeltolkningar på samhällets alla uttryck och den dagen Gamla testamentets läror börjar smyga in i Svensk författningssamling dör demokratin.
Jag orkar inte skriva mer i detta uttjatade ämne. Jag låter istället www.evolutionsteori.se föra min talan och sänder istället en tacksam tanke till de människor som möjliggjort att jag får leva i ett demokratiskt och upplyst samhälle.