En samhällskunskapslärares reflektioner kring språk, identitet och läsförståelse
Ett språk under press
Jag har länge varit orolig för det svenska språkets tynande tillvaro. Många ungdomar har ordförråd på engelska som de inte har på svenska. Vi håller på att tappa hela områden där begrepp saknas eller är bortglömda. Som lärare i samhällskunskap ser jag dagligen hur många av mina elever är mer bevandrade i amerikansk politik än i svensk och europeisk. De rör sig i en ungdomskultur som är väldigt internationell med starka amerikanska influenser via sociala medier. Hade det varit spelet Civilization så hade USA redan vunnit en kultur-seger över oss.
För omkring tio-tolv år sedan reagerade jag första gången på att en elev var bättre på engelska än på svenska trots att hen var infödd svensk. Sedan dess har fenomenet blivit allt mer accentuerat. Efter flera år på högstadiet och nu när jag återvänt till gymnasiet ser jag hur denna utveckling fortsätter.
Språk, kultur och identitet
För svensk del tror jag att känslan av att tillhöra ett land är svag. Vi tittar ideligen över Atlanten och på USA. Många av mina elever talar som om de vore med i en amerikansk sitcom där omkring hälften av orden är engelska, även när det finns fungerande svenska begrepp. I mitt klassrum hör jag ofta samtal där främmande ord smyger sig in, slarvigt och oreflekterat.
Det intressanta är att ungdomarna själva sällan reflekterar över sitt språkbruk. De använder engelska ganska oreflekterat. Det gäller för övrigt också många vuxna. Ibland kan det kännas som att de främmande orden fungerar kommenterande eller som någon form av, kanske lite ironiskt, perspektivskifte eller som samtalsmarkörer i ett för övrigt svenskt samtal.
Som lärare är jag varken nationalist eller patriot, men anser att vi behöver medvetandegöra vår egen kultur mer. Skolan har en viktig roll här, även om jag samtidigt inte vill lasta på utbildningssystemet mer att göra.
Svenskan för det komplexa
Ironiskt nog har jag märkt att svenskan fortfarande behövs när eleverna försöker sätta ord på svårare saker. Engelskan är ganska flyktig och har svårt att definiera känslor och komplexa problem för dem. Det finns en djupare förankring i modersmålet när tankarna blir mer komplicerade.
Detta ger en viktig insikt: när ungdomarna ska uttrycka något som verkligen betyder något för dem, när de ska formulera tankar som kräver precision och nyans, då räcker inte det ytliga vardagsspråket med sina engelska lånord till. Då behöver de tillgång till ett rikt svenskt språk.
För elever som inte är födda i Sverige går språkutvecklingen naturligtvis långsammare, men principen är densamma. I och med att jag undervisar på gymnasiet så försöker jag lägga över mycket ansvar på dem men samtidigt betona att jag är tillgänglig. Jag visar det också genom att direkt vara på plats när de behöver hjälp. Har de problem med en text så högläser jag och förklarar gärna, men de ska göra största delen av arbetet själva.
Läsningens kraft
Efter flera års erfarenhet har jag kommit till insikten att textstudier är nyckeln. I min samhällskunskapsundervisning arbetar jag systematiskt med facktexter, framför allt med Tengnäs kopieringsunderlag. Det finns detaljer att klaga på i det materialet, men eftersom ungdomarna bearbetar så många texter jämnar det liksom ut sig. Jag kan parera och korrigera där materialet inte stämmer eller förklarar för lite.
Texterna är ganska korta och avbryts av instuderingsfrågor med jämna mellanrum. När de skrivit sina svar förhör jag dem muntligt. Jag rättar dem om de har fel uttal eller använder begrepp på fel sätt och låter dem omformulera sig.
I vissa klasser har eleverna böcker, men de har svårt att hålla rätt på dem så jag delar ofta ut häften istället. Jag kombinerar dessa häften med egen-skrivna texter som jag publicerar på internet. Tidigare har jag också postat videor på Youtube och spelat in ljudfiler, men jag har slutat med det eftersom ungdomarna då hoppar över själva textläsningen. Jag funderar dock på att spela in ljudfiler från lektioner, använda ljud till text och sedan låta AI skapa skräddarsydda texter av det jag säger under lektioner – men hela tiden med fokus på att de själva ska bearbeta skriven text.
Vad jag tydligt märkt är att användningen av svenska ökar i takt med att läsförståelsen blir bättre. Det är inget magiskt eller plötsligt, utan en långsam process.
Motstånd och förändring
Jag ska inte förneka att läsmotståndet kan vara stort. Jag är bestämd med att eleverna ska läsa, och det kan ta upp till en halv termin innan de kommer igång ordentligt. Men när de väl kommit över tröskeln löser de uppgifterna i snabbare takt och de ställer delvis annorlunda frågor än tidigare. Frågorna handlar mer om innehåll än ”varför ska jag göra det här?” och ”det är för jobbigt…”.
För elever på Introduktionsprogrammet (IMA), som inte klarat sina grundskolebetyg, har jag ett nära samarbete med svenskläraren. Hon har märkt hur läsförståelsen ökat markant när eleverna använt samma Tengnäsmaterial med faktatexter och instuderingsfrågor. Denna metodik tycks fungera väl även för elever som har stora utmaningar med skolarbetet.
Det är den förändringen som gör det värt att vara bestämd och uthållig. När de går från motstånd till engagemang, från att se texten som ett hinder till att se den som en källa till förståelse – då har något fundamentalt förändrats i deras förhållningssätt.
Jag försöker påminna dem om att använda svenska begrepp när de glider över i engelskan, och jag märker att det skärper sig lite extra i min närvaro. Det är förstås svårt att veta hur de talar när jag inte är där. Som lärare påverkar man alltid situationen genom sin närvaro, men jag hoppas att något av arbetet sätter spår även utanför klassrummet.
Vardagsnära och abstrakta områden
Jag har märkt att olika ämnesområden inom samhällskunskapen ställer olika krav på språklig förmåga. Statsskick kan vara svårt, ett ärendes gång i riksdagen likaså. Mediaområdet är också utmanande för många elever, kanske för att så mycket av deras mediekonsumtion sker på engelska.
Men när innehållet kommer nära deras egen verklighet, som när vi pratar om yrkesliv (jag jobbar på yrkesförberedande program), rättigheter i arbetslivet, ekonomi och att skaffa egen bostad, då väcks deras intresse på ett helt annat sätt. Här blir det också tydligt hur viktigt det är att faktiskt behärska de svenska begreppen, eftersom de kommer att behöva dem i sin vardag som medborgare och yrkesverksamma.
Ljusglimtar och framtidshopp
Jag ser inte så många tydliga positiva tecken på ökad medvetenhet om svenskan bland elever generellt. Det gäller för övrigt också en del kollegor, men långt ifrån alla. En intressant observation jag gjort är att yrkeslärarna på skolan ofta ligger längre från engelskan än andra lärarkategorier, vilket är hoppfullt för elever på yrkesförberedande program.
Sedan tidigare har jag också uppfattat att elever, framför allt pojkar, som spelar lagidrott, då främst fotboll, pratar mer dialekt än andra. Och dialekttal tror jag har ett positivt samband med högre användning av svenska. Kanske för att dialekten förankrar dem lokalt och ger en starkare språklig identitet än standardsvenskan.
Konkreta råd till kollegor
Om jag skulle ge ett råd till andra lärare som vill stärka sina elevers svenska språkbruk skulle det vara: Låt dem arbeta med fler korta texter. Var ihärdig. Men var där när de behöver förklaringar. Högläsning tillsammans är också värdefullt.
Det handlar inte om att revolutionera undervisningen utan att konsekvent prioritera textarbetet även i ämnen som inte är svenska. Att våga vara lite tjatigt bestämd med att ungdomarna faktiskt ska läsa själva, inte bara titta på videor eller lyssna.
En viktig aspekt som inte ska underskattas är att de korta texterna och instuderingsfrågorna ger ungdomarna en känsla av att ”bli klar med något”. Jag förser dem med en lista över alla häften de ska göra innan de har ett betyg i ämnet. Det fungerar lite som spelifiering (eller ”gamification”) med prestationer (”achievements”) att låsa upp. Se där! Där använde jag engelska för att ”spelifiering” inte låter lika smidigt, och ”prestationer” inte riktigt fångar samma känsla som ”achievements”. Ironiskt nog ett exempel på just det problem jag diskuterar.
Jag tror på en enkel men genomtänkt strategi: korta textavsnitt, instuderingsfrågor, muntlig återkoppling, tydliga mål, och en pedagog som är tillgänglig för att stötta. Det är inget revolutionerande, men det fungerar i längden.
Vägen framåt
Jag tror att vägen tillbaka till ett starkt svenskt språk går genom läsningen. Inte genom förbud mot engelska ord eller moralpredikningar om språkets förfall, utan genom att systematiskt bygga upp elevernas läsförståelse och begreppsapparat på svenska. När de har verktygen blir det naturligt att använda dem.
Det handlar också om att visa eleverna att det svenska språket är användbart för att uttrycka komplexa tankar och känslor. Att svenskan inte är på väg att bli ett andra klassens språk, utan fullt kapabel att beskriva vår samtid och vår framtid.
Vi som lärare kan inte kontrollera alla de influenser som påverkar elevernas språk, men vi kan ge dem förmågan att navigera mellan språken, att välja medvetet snarare än av slentrian. Och den förmågan börjar med läsning.