Med jämna mellanrum finner någon Atlantis. Nu har man återigen funnit det förlorade landet utanför Kanarieöarna:
- Atlantis tros spårat av Google Ocean (DN 21 februari 2009)
- Är det här Atlantis? (Aftonbladet 20 februari 2009)
- Kan Google finna Atlantis? (SvD 20 februari 2009)
Återigen har Google Earth använts för att hitta spår från historien. Det var inte länge sedan en man trodde sig ha funnit ett gammalt spanskt skepp fyllt av guld med hjälp av Google Earth i träsken någonstans i södra USA.
Men nu har Googles nya funktion, som innebär att man även kan se havsbotten, använts. Wikipedia tecknar en ganska bra bakgrund till berättelsen. Man kan bland annat läsa att berättelsen om Atlantis från början är litterär, det vill säga påhittad, vilket i praktiken betyder att alla kan ge upp letandet nu. Atlantis har aldrig funnits.
Ursprunget till berättelsen
Vi känner till berättelsen eftersom Platon berättar om platsen i två av sina dialoger, Timaeus och Critias, som skrevs 360 f.Kr. I dessa beskriver han Atlantis som motsatsen till Aten för att visa att Aten var den perfekta staten. Men om det nu finns någon verklighetsbakgrund i Platons berättelser så menar många att han beskriver undergången för den minoiska kulturen på Kreta. Minoerna brukar räknas som startskottet för framstående kulturer i medelhavsregionen.
Det finns sjunkna civilisationer
Att Atlantis aldrig har existerat behöver inte innebära att civilisationer aldrig har sjunkit i havet.
Geologerna William Ryan och Walter Pitman, från Columbia University har en teori om att Svarta havet för 8000 år sedan var en sötvattenssjö och att sjöns yta låg långt under havsytan, kanske upp till 60 meter under havsytan beroende på sinande floder som slutade fylla sjön. När smältvatten efter istidens slut fyllde upp haven så fylldes, enligt teorin, Svarta havet med havsvatten via Bosporen. Det måste ha varit ett häftigt skådespel. Förmodligen gick förloppet så snabbt att folk var tvungna att fly sina boplatser.
För 15 000 år sedan var hela Persiska viken en torr slätt som förmodligen också var lämplig för odling. Man har funnit ruiner på Persiska vikens botten som bekräftar forna kulturer. Översvämningen av viken gick ganska långsamt men var märkbar under en livstid för människorna som bodde där. Översvämningen föranleddes också den av stigande havsnivå beroende på smältande inlandsisar. Vissa historiker och geologer tror visserligen att förloppet även här gick snabbt, som i Svarta havet, genom att Hormuzsundet mer eller mindre kollapsade för vattentrycket.
Senaste istiden
Efter den senaste istiden, som slutade för mellan 10 000 och 15 000 år sedan, så höjdes havsnivån i medeltal 180 meter. Den siffran är i och för sig diskutabel. Jag har sett betydligt lägre siffror. Men om nu havsytan höjdes bara hälften så mycket så har ändå mycket landmassa försvunnit. Och kustremsor verkar vara de områden där människor trivs bäst.
Vi kan konstatera att efter senaste istiden börjar de stora statsbyggena i bland annat Kina, Mesopotamien och Egypten. Forskare har frågat sig var människorna kom från. Vissa folk, till exempel de som byggde upp Mesopotamien, finns inga spår av tidigare.
Många kom förmodligen från platser som översvämmats. Mesopotamiens statsbildning kan ha byggts av människor som tidigare bott på Persiska vikens botten. I alla kulturer finns berättelser om civilisationer och städer som sjunkit i vatten. Kanske är dessa berättelser rester av minnen av hur havet återtog land efter istidens slut.
I lektionssalen
Berättelsen om Atlantis fascinerar elever. Myten om Atlantis dyker upp i filmer, böcker och datorspel. Jag tänker använda mig av artikeln i klassrummet. Jag funderar också på att visa rutmönstret utanför Kanarieöarna i Google Earth. Vi har tidigare pratat om Atlantis och hur Persiska viken fylldes av havsvatten. Fynden utanför Kanarieöarna kan, även om det är en synvilla, vara en katalys för intressanta klassrumsdiskussioner om källkritik och myter kontra faktiska händelser.