17 augusti 2008 postade jag mitt första inlägg i den här bloggen. Jag startade bloggen bland annat som stöd för en släkting som bad om råd om hur hon skulle agera i sitt nya yrke som träslöjdslärare. Kanske fungerade råden. Nu i dagarna är nämligen släktingen färdig träslöjdslärare efter fyra års utbildning vid Umeå Universitet.
Kategori: Pedagogik
Om uppslagsverk på nätet
Stenåldern
På stenåldern, när jag var liten, typ på 1980-talet, så fanns det något som kallades böcker. Det var tjocka hopbuntade papper som var fyllda med texter. Om du behövde ta reda på något så var du tvingad att slå upp det i en bok. Och hör och häpna, det var inte ofta som böckerna fanns hemma. För att få reda på något så var man endera tvungen att gå till biblioteket för att exempelvis ta reda på mer om gnuns levnadsvanor eller om statsskicket i Ryssland, eller så fick man helt enkelt köpa böcker med information.
De här böckerna med information om diverse ting kallades uppslagsverk eller encyklopedier. För att få tillgång till alla böcker och all kunskap i dem (lol) så var man tvungen att prenumerera på dem i nästan två år och och varje bok gjorde folk omkring 400 kronor fattigare. Att samla ihop till alla böcker kostade ungefär en Macbook Air, typ. Dessutom, och jag ljuger inte, så uppdaterades de inte. Om presidenten i Ryssland dog, eller om ny fakta kom fram om gnuns liv så uppdaterades inte böckerna. Ganska ofta hände det att informationen i böckerna var gammal redan när man packade upp bokpaketet. Bonniers uppslagsverk och Nationalencyklopedien (säg det tjugo gånger på raken utan att staka dig) var två sådana uppslagsverk.
Sen kom Internet, halleluja!
Uppslagsverken flyttade ut på Internet. Men det tog tid. Kanske beror det på namnet Nationalencyklopedien eller så berodde det kanske på att böckerna var så stora och var svåra att pressa in i en dator. Uppstickare som skapats på nätet hann före; Wikipedia är ett exempel på ett sådant uppslagsverk. Wikipedia skapades av alla möjliga människor som skrev ideellt.
Så nu mer så har vi en gratistjänst i form av Wikipedia, och vi har betaltjänster i form av exempelvis Nationalencyklopedin, men på nätet heter sajten ne.se, det skulle väl ha varit för jobbigt att skriva in hela adressen antar jag.
Många skolor abonnerar på ne.se. Genom att gå in på sajten på skolan så går det att skapa ett konto så att sajten även kan användas hemma.
Wikipedia eller ne.se – that is the question
Va bra! tänker du säkert nu. Då slipper jag att använda Wikipedia, som mina lärare har sagt är så dåligt eftersom man inte kan lita på det som står där.
Sakta i backarna! svarar jag då. Du kan visst använda dig av Wikipedia i skolarbetet, men du ska vara medveten om några olika saker. Söker du information om kontroversiella ämnen, alltså ämnen som är omdebatterade, sådant som människor har olika åsikter om och oftast mycket starka åsikter, så ökar risken för att det du läser i artikeln inte stämmer, men nu är gnun och dess liv ett inte så kontroversiellt ämne, så risken att någon skulle ha ljugit ihop något är liten. Dessutom så finns det så kallade Wikipedianer som bevakar artiklarna på sajten som hökar. De håller rent på sajten och ser till att artiklarna är korrekta. Men Wikipedia är en stor sajt, och vem som helst kan redigera där så det finns ju viss risk att någon skriver om något för att vara rolig eller för att jäklas. Var kritisk helt enkelt, när du läser på Wikipedia.
Men det finns ett större problem med Wikipedia. Artiklarna där är ofta omfattande och komplicerade. Kanske har du någon gång sökt i något ämne för att upptäcka att du inte förstår det som står där. Och det är här som ne.se kommer in och gör livet enklare för dig! Ne.se har långa och komplicerade artiklar, men du kan ofta också välja att läsa en lättläst och en förkortad version av artikeln. Testa till exempel att först söka på aorta på Wikipedia och sedan göra samma sak på ne.se. På ne.se klickar du sedan på Lättläst. Jag kan garantera att du snabbare förstår vad aorta är om du gör sökningen på ne.se.
Den lättlästa versionen på ne.se är inte bara till för människor som har svårt att läsa, den är också bra för den som snabbt vill skaffa en uppfattning om ett ämne.
Om veckan vore en frukt…
Jag ställde frågan på veckoutvärderingen i dag:
Om veckan vore en frukt; vilken frukt skulle den vara då?
Ett av svaren löd:
Den skulle ha varit ett äpple; lätt att tugga, men man måste stanna upp ibland för att se efter så att man inte tuggar på några kärnor.
och ett annat svar löd:
En kokosnöt. Jag fick ont i huvudet.
Hur svarar jag på instuderingsfrågor?
Hur svarar jag på instuderingsfrågor? Får jag skriva av svaren från texten?
Det beror på skulle jag vilja säga. Om du ska svara på frågan: ”Vilket land ligger öster om Sverige?” så blir det ju svårt att inte bara lyfta ordet Finland från faktatext till ditt svar. Så i allmänhet så är det okej att, mer eller mindre, kopiera rena faktauppgifter från texter.
Men när svaren ska vara utredande så måste du svara med egna ord eftersom det aldrig i en lärobokstext kan stå vad du tänker.
Och ibland förväntas du att läsa mellan raderna. I sådana fall så gäller det för dig att dra slutsater som vad texten handlar om. Ibland måste du också sammanfatta ett stycke i en text. Då kan du heller inte kopiera texten rakt av.
Observera att det jag skriver här ovan bara gäller när du svarar på frågor i syfte att lära dig själv – alltså i studiesyfte. Om du ska skriva texter som andra ska läsa förutom din lärare så måste du lära dig att referera och citera.
Första boken på iBook Store
Det tog ett tag, men nu har jag fått ut min första bok på iBook Store:
Och här är en liten banner:
Ödesdiger
Svenska som andraspråk
– Ödesidger? Vad betyder det?
– Ja du? Typ, ett avgörande beslut, men det måste leda till något dåligt.
– Fattar inte!
Jag förklarar vidare. Eleven säger att hen fortfarande inte fattar.
– Kan vi inte ta det på engelska? frågar eleven.
– På engelska? frågar jag. Men du talar väl inte engelska hemma?
– Jag tittar, på Youtube. Jag spelar.
– Okej. Vi kollar i en ordbok: ”Disastrous.”
– Ja, men då fattar jag.
Björklund, omdömen, utvecklingsplaner och flummiga betyg på lösa grunder
I går gick Jan Björklund ut med att skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner ska skrotas i årskurs 6 till 9.
Hur tänkte du där Björklund? Det är visserligen väldigt skönt att slippa en stor arbetsbörda, bra för lärarna alltså. Men hur ser det ut för eleverna? De kommer i framtiden att få betyg i årskurserna 7 och 8 som knappt hänger samman med kunskapskraven. De kraven ställer nämligen varje lärare upp godtyckligt. Det är bara under vårterminen i årskurs 6 och årskurs 9 som det finns kunskapskrav som är direkt kopplade till betygen. De andra betygen vi som lärare sätter är bara rena gissningar, gissningar som i framtiden kommer att bli helt omotiverade från läraren sida eftersom det är med hjälp av omdömena som vi lärare förklarar hur vi tänkt när vi sätter betygen.
Samtidigt som vi som lärare i framtiden kommer att få sätta luddigt motiverade betyg så kan kommer eleverna att få överklaga betygen. På vilka grunder undrar jag. Det finns ju ingen dokumentation. Den har ju Björklund avskaffat.
Mitt förslag är att i stället ta bort betygen i årskurs 7 och 8 samt även höstbetyget i årskurs 9. Lyft fram det fantastiskt bra redskap vi har fått i form av kunskapskrav. Och nej. Jag är inte ironisk här.
Ta fram bra digitala bedömarstöd för kunskapskraven där det är bara att klicka när en elev når ett visst kunskapskrav. Gestalta sedan värdena från databasen grafiskt med mycket färg och form. Kanske lite rosa när ett ämne saknar några E-krav, grönt när det ligger på E till C och kanske blått därutöver. Undrar föräldrar eller elever vad som saknas i ämnet så är det bara att klicka på ämnet och se kunskapskraven i detalj.
På så vis kan föräldrar och elever ha järnkoll på var de ligger kunskapsmässigt samtidigt som vi kan sikta långsiktigt på det enda betyg som verkligen gäller någonting; slutbetyget i årskurs 9.
Lite länkar:
Ordbehandlingsprogram för provsituationer
Det är snart dags för det nationella provet i svenska för våra nior och som vanligt uppstår problemen i samband med c-delen. Det finns för många sätt att fuska på, även om nätverket är avslaget. Därför skulle jag vilja beställa en ett program av en hugad programmerare. Jag har tämligen klart för mig hur det bör fungera för att fuskmöjligheterna ska kunna minimeras.
Ta gärna kontakt med mig om du kan programmera för mac (Objective C) och är sugen på att skriva ihop ett litet ordbehandlingsprogram. Det färdiga programmet lägger vi ut på App Store för gratis nedladdning.
Intryck från Christian Lundahl
Jag lyssnade på bedömningsforskaren Christian Lundahl i dag. Några reflektioner:
Dylan Williams fem nyckelkategorier:
- Klargöra och skapa delaktighet i intentionerna med undervisningen och vad som krävs för att lyckas i sitt lärande.
- Få till stånd ett lärande klassrum: diskussioner, frågor, aktiviteter och uppgifter som utvecklar och visar elevers lärande.
- Ge feedback som för lärande framåt.
- Aktiviera eleverna som ägare av sitt eget lärande. Arbeta med metakognition.
- Aktivera elevera som undervisningsresurser för varandra.
Christian talade också om missuppfattningen att goda studieresultat endera har med tur eller talang att göra. I första hand handlar goda studieresultat om hårt arbete. Detta ligger i linje med det jag tidigare tagit upp Är intelligens intelligens eller är intelligens motivation?
Pre-flight
Han visade också utdrag ur Jenny Forsbergs ”Tydliga texter”. I hennes bok finns en checklista för alla texter:
- Har du gjort klart för dig vem du skriver texten för och varför?
- Skriver du det viktigaste först?
- Innehåller din text bara den information som läsaren behöver?
- Har du formulerat rubrikerna som påståenden, uppmaningar eller frågor?
- Använder du nyckelord och verb i rubriker?
- Använder du samma ord varje gång du nämnde en företeelse?
- Har du skrivit ut alla förkortningar?
- Använder du många engelska ord?
- Har du slagit upp alla ord som du är osäker på?
- Har du gjort en stavningskontroll?
- Har du korrekturläst med papper och penna?
- Har du låtit någon annan läsa din text?
Är intelligens intelligens eller är intelligens motivation?
På dn.se skriver man i dag att intelligenstester kanske inte mäter intelligens utan att de i själva verket mäter graden av motivation hos en människa. Man skriver också att de som lyckas på intelligenstesten gör bättre från sig i livet.
Hårt arbete, hård fokusering på uppgiften, samt förmågan att inte ge upp utan en extra ansträngning, är det som ger höga IQ-poäng. Ännu bättre går det om en belöning väntar efter arbetet, om man kan tjäna pengar på sina poäng.
DN har fått nyheten i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences
Vad kan vi lära av detta inom skolan?
- En människas intelligens är relativt konstant och ändras inte så lätt.
- En människas motivation är i högsta grad föränderlig och går bland annat att påverka genom använding av belöningar.
Vi kanske inte ska vara så snabba att döma ut elever som inte lyckas. Vi måste bara hitta rätt belöningsformer. Det gäller alltså inte att fylla kärl i skolan. Vi måste tända eldar. Inga nyheter precis.
Vi måste också fundera över hur vi använder oss av belöningssystem i skolan.
Och för det tredje: Hur mäter vi elevernas kunskaper? Gör vi samma fel inom skolan? Tror vi att vi mäter kunskaper när vi i själva verket mäter motivation? Eller det kanske inte spelar någon roll?