Jag läste tillsammans med mina elever DN Debatt förra lektionen. Skolan där jag jobbar har precis fått kameror installerade och eleverna var nästan helt överens om att kameraövervakning av skolan var av ondo.
Jag ställde då frågan: ”Har ni märkt att brandlarmet inte har gått någon gång under denna termin?” Brandlarmet brukar annars gå en eller två gånger per vecka. Det utlöstes alltid i samma undanskymda korridor där det i dag sitter en kamera.
Det kanske inte är så dumt med kameror ändå, var den genomsnittliga åsikter efter diskussionen. Vän av ordning kanske tycker att jag styrde debatten väl mycket. Men jag måste då poängtera att jag förmodligen är skyldig till att ha skrämt eleverna för övervakning från början efter det att vi tidigare kört ett litet tema om dystopier med Orwells 1984, lite Matrix och Boyes Kallocain.
Det är komplext det där med kameror. Klottret och vandaliseringen har minskat och brandlarmet har slutat ljuda. Men på filmerna kan det fastna händelser som ingen kanske borde se. Frågor kan behöva redas ut som aldrig borde ha ställts. Jag förblir medvetet kryptisk här.
Uppdaterat
Svenska Dagbladet hänger på (även en artikel om kameraövervakningen i praktiken) genom att intervjua skolborgarrådet i Stockholm Lotta Edholm (Fp) och Roger Mogert, ansvarig för skolfrågor hos socialdemokraterna. De är båda ense om att kameror behövs i skolorna.
Jag tycker att det är intressant när ideologier krockar. Borde inte det liberala Folkpartiet vara starkt emot kameraövervakning? Tydligen är skolpraktiken viktigare än den mer grundläggande integritetsdebatten. Eller handlar den debatten bara om vuxnas rätt till integritet?