Jag var nyfiken på om ChatGPT känner till svenska författare och i hur hög grad botten kan imitera svenska författare stil. Det verkar som att AI:t har förstått lite av essensen i Lagerkvists texter, men jag vet inte om det beror på att ChatGPT har hela texter i corpusen eller om den imiterar stilen utifrån kunskaperna om Per Lagerkvist. Det är tydligt nedan att ChatGPT har kunskaper om Lagerkvists biografi och om hur han i allmänhet skriver.
Något ChatGPT verkar ha svårt för är att skriva mörkt och sarkastiskt. Den verkar tvångsmässigt vilja lägga till sentimentala slut med en tydlig sensmoral där människor sluter upp och samarbetar. Den vill inte gärna skriva öppna slut och den har svårt för att låta berättelser sluta i tragedi.
I konversationen nedan använde jag GPT-4.
Känner du till Per Lagerkvists novellsamling Onda sagor?
Ja, jag är bekant med Per Lagerkvists novellsamling ”Onda sagor”. Per Lagerkvist (1891-1974) var en svensk författare, poet och dramatiker som var känd för sina existentialistiska teman och sin enkla, men kraftfulla stil. ”Onda sagor” (Evil Tales) är en samling av korta berättelser som publicerades 1924.
I dessa noveller utforskar Lagerkvist de mörkare sidorna av människans natur, såsom grymhet, egoism, och rädsla. Berättelserna i samlingen är ofta allegoriska och presenterar en mörk syn på livet och människans existens. Lagerkvists stil och teman i ”Onda sagor” kan vara både provocerande och tankeväckande, och samlingen anses vara en viktig del av hans författarskap.
Vi låtsas nu att det hittats en novell som är skriven av Per Lagerkvist. Novellen borde ha kommit med i novellsamlingen Onda sagor men kom aldrig med. Skriv den novellen!
Titel: Fågelns skugga
Det var en gång en liten by vid foten av en mäktig bergskedja. I byn bodde en fattig man som var bekymrad över sin åldrande mor och sina tre små barn. Livet i byn var hårt, och människorna kämpade för att överleva i den ogästvänliga miljön.
En dag fick mannen höra talas om en fågel som levde högt uppe i bergen. Det sades att fågelns skugga hade en förunderlig kraft: den som stod i dess skugga skulle få sina önskningar uppfyllda. Mannen beslutade sig för att söka upp fågeln och be den att hjälpa honom att försörja sin familj.
Han begav sig ut på en farlig färd upp i bergen, klättrade över branta klippor och genom mörka raviner. Många gånger var han nära att ge upp, men tanken på sin familj drev honom vidare.
Till slut, efter många dagar av vandring, nådde han fågelns boning på en avlägsen bergstopp. Han såg den märkliga fågeln svepa genom luften och skapa en skugga som färgade marken under den. Mannen tog sitt mod till fånga och klev in i fågelns skugga.
”O store fågel”, ropade han, ”jag ber dig, uppfyll min önskan! Ge mig möjligheten att försörja min familj och att ge min åldrande mor ett värdigt liv.”
Fågeln såg ner på mannen och svarade med en skrämmande röst: ”Du har kommit långt och uthärdat mycket för att nå mig, men vet att min skuggas kraft kommer med ett högt pris. För varje önskning du får uppfylld kommer en ond handling att drabba någon annan. Är du beredd att bära detta ansvar?”
Mannen tvekade en stund, men hans förtvivlan över sin familjs lidande gjorde att han till sist nickade. ”Ja, jag är beredd att betala priset”, svarade han.
Fågeln flög högt upp i skyn och svepte sin skugga över mannen. När han återvände till byn upptäckte han att hans önskan gått i uppfyllelse: han hade fått en rik skörd och kunde försörja sin familj och ta hand om sin mor.
Men snart började han märka konsekvenserna av sin önskan. Hans grannar drabbades av olyckor och sjukdomar, deras grödor vissnade, och deras boskap dog. Mannen förstod att detta var hans fel, att han hade fört ondska över byn i utbyte mot sin egen lycka.
Ångerfull sökte han återigen upp fågeln och bad den att ta tillbaka sin gåva. ”Jag kan inte längre bära bördan av mina handlingar”, sade han. ”Ta tillbaka din gåva och låt mig återvända till mitt enkla liv.”
Fågeln såg ner på mannen och svarade: ”Du har lärt dig en viktig läxa, människa. Men vet att min skuggas kraft inte kan återkallas. Du måste bära konsekvenserna av ditt val och ta ansvar för dina handlingar.”
Mannen grät av förtvivlan, men han visste att han inte kunde ändra det förflutna. Han bestämde sig för att använda sin rikedom för att hjälpa dem som drabbats av olyckor och sjukdomar. Han delade med sig av sin mat och sitt skydd och försökte lindra det lidande han hade orsakat.
Med tiden kom byborna att förlåta mannen för hans misstag. De förstod att han hade agerat av kärlek till sin familj och att han nu gjorde allt han kunde för att rätta till det onda han hade åstadkommit.
Och så levde mannen resten av sitt liv i skuggan av sina handlingar, ständigt påmind om att varje val har ett pris, och att lycka inte kan byggas på andras lidande. Fågelns skugga fortsatte att svepa över bergen, en påminnelse om den dystra sanningen om människans existens och de onda sagor vi alla bär inom oss.
Tack!
Varsågod! Om du har några fler frågor eller behöver hjälp med något annat, tveka inte att fråga. Jag är här för att hjälpa dig!
Nu vill jag ha kort novell, skriven i Per Lagerkvists stil, som tar upp problemet med ungdomar, skärmar och sociala medier.
Titel: Skuggorna på skärmen
I en avlägsen by i en modern tid levde en ung flicka vid namn Klara. Hon var en plikttrogen och intelligent flicka som älskade att läsa böcker och spendera tid med sina vänner. Men när hon fyllde fjorton år fick hon sin första smartphone, och med den kom tillgången till sociala medier.
Dagarna blev allt mer uppslukade av skärmen. Klara satt timme efter timme, förblindad av bilder och meddelanden från ansiktslösa vänner, som hon aldrig riktigt kände. Hon förlorade sig i skuggorna på skärmen, och sakta men säkert blev hennes verkliga vänner avlägsna minnen.
Klaras föräldrar oroade sig för sin dotters nya liv, men de kände sig maktlösa inför den digitala världens lockelse. Klara, å andra sidan, ansåg sig vara lyckligare än någonsin. Hon trodde att de tusentals följare hon samlat var sina riktiga vänner, och att deras gillanden och kommentarer gav henne den kärlek och uppskattning hon behövde.
Men en dag, då Klara satt ensam i sitt rum, svepte en känsla av tomhet över henne. Hon insåg plötsligt att skuggorna på skärmen var just det – bara skuggor. De gav henne inte den verkliga världens kärlek, glädje eller sorg, och de kunde inte ersätta de vänner hon en gång haft.
Med tårar i ögonen lade Klara undan sin smartphone och gick ut i byn. Hon sökte upp sina gamla vänner och bad om deras förlåtelse för att hon övergett dem för skuggornas värld. De omfamnade henne och förlät henne, och tillsammans började de återupptäcka den verkliga världen, där människors röster och beröring betydde så mycket mer än kalla, opersonliga meddelanden.
Klara och hennes vänner lärde sig att balansera sina liv mellan det digitala och det verkliga, och att inte låta skuggorna på skärmen få makten över deras relationer och sin egen självbild. I den processen fann de en djupare förståelse för varandras drömmar och rädslor, och de band som enade dem blev starkare än någonsin.
Och så, i en värld där skuggorna på skärmen ständigt hotar att sluka oss, visade Klara och hennes vänner att det finns en annan väg, en väg som leder tillbaka till det som verkligen betyder något – kärleken och gemenskapen mellan människor i den verkliga världen.
Om det varit Per Lagerkvist som skrivit så skulle det inte slutat så bra. Det skulle ha gått åt helvete för Klara. Låt Lagerkvists mörka syn på världen prägla slutet på berättelsen, gärna med en absurd touch.
Titel: Skuggorna på skärmen
I en avlägsen by i en modern tid levde en ung flicka vid namn Klara. Hon var en plikttrogen och intelligent flicka som älskade att läsa böcker och spendera tid med sina vänner. Men när hon fyllde fjorton år fick hon sin första smartphone, och med den kom tillgången till sociala medier.
Dagarna blev allt mer uppslukade av skärmen. Klara satt timme efter timme, förblindad av bilder och meddelanden från ansiktslösa vänner, som hon aldrig riktigt kände. Hon förlorade sig i skuggorna på skärmen, och sakta men säkert blev hennes verkliga vänner avlägsna minnen.
Klaras föräldrar oroade sig för sin dotters nya liv, men de kände sig maktlösa inför den digitala världens lockelse. Klara, å andra sidan, ansåg sig vara lyckligare än någonsin. Hon trodde att de tusentals följare hon samlat var sina riktiga vänner, och att deras gillanden och kommentarer gav henne den kärlek och uppskattning hon behövde.
En dag, när Klara satt djupt förlorad i skärmen, svepte plötsligt en mörk och dyster känsla över henne. Hon insåg att skuggorna på skärmen var just det – bara skuggor, och att de följare hon samlat i själva verket var lika tomma och hjärtlösa som de skuggor de representerade. Men insikten kom för sent.
Förbannad av sin egen sårbarhet och längtan efter verkliga relationer, blev Klara allt mer isolerad och besatt av att hitta en väg ut ur skuggornas värld. Men ju mer hon försökte, desto mer slets hon in i det digitala kaoset, som en fågel som flyger in i en glasruta, om och om igen.
I sin förtvivlan började Klara att tro att den digitala världen var den enda verklighet som fanns, och att det fanns ingen återvändo till den värld hon en gång känt. Så hon gav upp, och lät skuggorna förtära henne helt och hållet.
När Klaras verkliga vänner försökte nå henne, var det som att tala till en tom skal, för flickan de en gång känt var för evigt förlorad i skuggornas rike. Och så, i en absurd värld där människors hjärtan och själar förlorades till den digitala tomheten, blev Klara en varning om de faror som lurar bakom skärmens kalla ljus.
Berättelsen fungerar fram till näst sista stycket. Det sista stycket är överflödigt. Det går dock att ge berättelsen något fler detaljer.
Titel: Skuggorna på skärmen
I en avlägsen by i en modern tid levde en ung flicka vid namn Klara. Hon var en plikttrogen och intelligent flicka som älskade att läsa böcker och spendera tid med sina vänner. Men när hon fyllde fjorton år fick hon sin första smartphone, och med den kom tillgången till sociala medier.
Dagarna blev allt mer uppslukade av skärmen. Klara satt timme efter timme, förblindad av bilder och meddelanden från ansiktslösa vänner, som hon aldrig riktigt kände. Hon förlorade sig i skuggorna på skärmen, och sakta men säkert blev hennes verkliga vänner avlägsna minnen.
Klaras föräldrar oroade sig för sin dotters nya liv, men de kände sig maktlösa inför den digitala världens lockelse. Klara, å andra sidan, ansåg sig vara lyckligare än någonsin. Hon trodde att de tusentals följare hon samlat var sina riktiga vänner, och att deras gillanden och kommentarer gav henne den kärlek och uppskattning hon behövde.
En dag, när Klara satt djupt förlorad i skärmen, svepte plötsligt en mörk och dyster känsla över henne. Hon insåg att skuggorna på skärmen var just det – bara skuggor, och att de följare hon samlat i själva verket var lika tomma och hjärtlösa som de skuggor de representerade. Men insikten kom för sent.
Förbannad av sin egen sårbarhet och längtan efter verkliga relationer, blev Klara allt mer isolerad och besatt av att hitta en väg ut ur skuggornas värld. Hon vandrade genom byn, sökande efter något som kunde ersätta tomheten som växt inom henne. Men människorna hon mötte var också fångade i skuggornas värld, med sina blickar fästa på sina egna skärmar, omedvetna om varandras närvaro.
Ju mer Klara försökte återvända till verkligheten, desto mer slets hon in i det digitala kaoset, som en fågel som flyger in i en glasruta, om och om igen. Hennes verkliga vänner försökte nå henne, men deras ord och omfamningar gick inte igenom det osynliga fängelse som skärmen skapat.
I sin förtvivlan började Klara att tro att den digitala världen var den enda verklighet som fanns, och att det fanns ingen återvändo till den värld hon en gång känt. Så hon gav upp, och lät skuggorna förtära henne helt och hållet. Och i det ögonblicket försvann Klara, både från den verkliga världen och från skuggornas rike, lämnande en oförklarlig tomhet efter sig.
Och så, i en absurd värld där människors hjärtan och själar förlorades till den digitala tomheten, blev Klara en varning om de faror som lurar bakom skärmens kalla ljus. Hennes öde blev en påminnelse för byborna att inte låta sig förtäras av skuggorna på skärmen och att vårda de verkliga relationerna som fanns runt omkring dem.
De som en gång varit Klaras vänner samlades vid en minnesplats för henne, där de tänt ljus och lagt blommor. De lovade varandra att aldrig glömma Klara och de lärdomar hennes tragiska öde gett dem. De beslutade att dra lärdom från Klaras öde och använda sina erfarenheter för att hjälpa andra att inte hamna i samma fallgrop.
Med tiden började byn förändras. Människorna lärde sig att balansera sina liv mellan det digitala och det verkliga, och de blev mer medvetna om farorna som lurade bakom skuggorna på skärmen. Men trots deras ansträngningar skulle ingen någonsin glömma den unga flickan som förlorade sig själv i en värld av skuggor och tomhet, och vars öde blev en ständig påminnelse om den mörka sidan av den moderna världen.
