Vägen tillbaka till svenskan går genom läsning

En samhällskunskapslärares reflektioner kring språk, identitet och läsförståelse

Ett språk under press

Jag har länge varit orolig för det svenska språkets tynande tillvaro. Många ungdomar har ordförråd på engelska som de inte har på svenska. Vi håller på att tappa hela områden där begrepp saknas eller är bortglömda. Som lärare i samhällskunskap ser jag dagligen hur många av mina elever är mer bevandrade i amerikansk politik än i svensk och europeisk. De rör sig i en ungdomskultur som är väldigt internationell med starka amerikanska influenser via sociala medier. Hade det varit spelet Civilization så hade USA redan vunnit en kultur-seger över oss.

För omkring tio-tolv år sedan reagerade jag första gången på att en elev var bättre på engelska än på svenska trots att hen var infödd svensk. Sedan dess har fenomenet blivit allt mer accentuerat. Efter flera år på högstadiet och nu när jag återvänt till gymnasiet ser jag hur denna utveckling fortsätter.

Språk, kultur och identitet

För svensk del tror jag att känslan av att tillhöra ett land är svag. Vi tittar ideligen över Atlanten och på USA. Många av mina elever talar som om de vore med i en amerikansk sitcom där omkring hälften av orden är engelska, även när det finns fungerande svenska begrepp. I mitt klassrum hör jag ofta samtal där främmande ord smyger sig in, slarvigt och oreflekterat.

Det intressanta är att ungdomarna själva sällan reflekterar över sitt språkbruk. De använder engelska ganska oreflekterat. Det gäller för övrigt också många vuxna. Ibland kan det kännas som att de främmande orden fungerar kommenterande eller som någon form av, kanske lite ironiskt, perspektivskifte eller som samtalsmarkörer i ett för övrigt svenskt samtal.

Som lärare är jag varken nationalist eller patriot, men anser att vi behöver medvetandegöra vår egen kultur mer. Skolan har en viktig roll här, även om jag samtidigt inte vill lasta på utbildningssystemet mer att göra.

Svenskan för det komplexa

Ironiskt nog har jag märkt att svenskan fortfarande behövs när eleverna försöker sätta ord på svårare saker. Engelskan är ganska flyktig och har svårt att definiera känslor och komplexa problem för dem. Det finns en djupare förankring i modersmålet när tankarna blir mer komplicerade.

Detta ger en viktig insikt: när ungdomarna ska uttrycka något som verkligen betyder något för dem, när de ska formulera tankar som kräver precision och nyans, då räcker inte det ytliga vardagsspråket med sina engelska lånord till. Då behöver de tillgång till ett rikt svenskt språk.

För elever som inte är födda i Sverige går språkutvecklingen naturligtvis långsammare, men principen är densamma. I och med att jag undervisar på gymnasiet så försöker jag lägga över mycket ansvar på dem men samtidigt betona att jag är tillgänglig. Jag visar det också genom att direkt vara på plats när de behöver hjälp. Har de problem med en text så högläser jag och förklarar gärna, men de ska göra största delen av arbetet själva.

Läsningens kraft

Efter flera års erfarenhet har jag kommit till insikten att textstudier är nyckeln. I min samhällskunskapsundervisning arbetar jag systematiskt med facktexter, framför allt med Tengnäs kopieringsunderlag. Det finns detaljer att klaga på i det materialet, men eftersom ungdomarna bearbetar så många texter jämnar det liksom ut sig. Jag kan parera och korrigera där materialet inte stämmer eller förklarar för lite.

Texterna är ganska korta och avbryts av instuderingsfrågor med jämna mellanrum. När de skrivit sina svar förhör jag dem muntligt. Jag rättar dem om de har fel uttal eller använder begrepp på fel sätt och låter dem omformulera sig.

I vissa klasser har eleverna böcker, men de har svårt att hålla rätt på dem så jag delar ofta ut häften istället. Jag kombinerar dessa häften med egen-skrivna texter som jag publicerar på internet. Tidigare har jag också postat videor på Youtube och spelat in ljudfiler, men jag har slutat med det eftersom ungdomarna då hoppar över själva textläsningen. Jag funderar dock på att spela in ljudfiler från lektioner, använda ljud till text och sedan låta AI skapa skräddarsydda texter av det jag säger under lektioner – men hela tiden med fokus på att de själva ska bearbeta skriven text.

Vad jag tydligt märkt är att användningen av svenska ökar i takt med att läsförståelsen blir bättre. Det är inget magiskt eller plötsligt, utan en långsam process.

Motstånd och förändring

Jag ska inte förneka att läsmotståndet kan vara stort. Jag är bestämd med att eleverna ska läsa, och det kan ta upp till en halv termin innan de kommer igång ordentligt. Men när de väl kommit över tröskeln löser de uppgifterna i snabbare takt och de ställer delvis annorlunda frågor än tidigare. Frågorna handlar mer om innehåll än ”varför ska jag göra det här?” och ”det är för jobbigt…”.

För elever på Introduktionsprogrammet (IMA), som inte klarat sina grundskolebetyg, har jag ett nära samarbete med svenskläraren. Hon har märkt hur läsförståelsen ökat markant när eleverna använt samma Tengnäsmaterial med faktatexter och instuderingsfrågor. Denna metodik tycks fungera väl även för elever som har stora utmaningar med skolarbetet.

Det är den förändringen som gör det värt att vara bestämd och uthållig. När de går från motstånd till engagemang, från att se texten som ett hinder till att se den som en källa till förståelse – då har något fundamentalt förändrats i deras förhållningssätt.

Jag försöker påminna dem om att använda svenska begrepp när de glider över i engelskan, och jag märker att det skärper sig lite extra i min närvaro. Det är förstås svårt att veta hur de talar när jag inte är där. Som lärare påverkar man alltid situationen genom sin närvaro, men jag hoppas att något av arbetet sätter spår även utanför klassrummet.

Vardagsnära och abstrakta områden

Jag har märkt att olika ämnesområden inom samhällskunskapen ställer olika krav på språklig förmåga. Statsskick kan vara svårt, ett ärendes gång i riksdagen likaså. Mediaområdet är också utmanande för många elever, kanske för att så mycket av deras mediekonsumtion sker på engelska.

Men när innehållet kommer nära deras egen verklighet, som när vi pratar om yrkesliv (jag jobbar på yrkesförberedande program), rättigheter i arbetslivet, ekonomi och att skaffa egen bostad, då väcks deras intresse på ett helt annat sätt. Här blir det också tydligt hur viktigt det är att faktiskt behärska de svenska begreppen, eftersom de kommer att behöva dem i sin vardag som medborgare och yrkesverksamma.

Ljusglimtar och framtidshopp

Jag ser inte så många tydliga positiva tecken på ökad medvetenhet om svenskan bland elever generellt. Det gäller för övrigt också en del kollegor, men långt ifrån alla. En intressant observation jag gjort är att yrkeslärarna på skolan ofta ligger längre från engelskan än andra lärarkategorier, vilket är hoppfullt för elever på yrkesförberedande program.

Sedan tidigare har jag också uppfattat att elever, framför allt pojkar, som spelar lagidrott, då främst fotboll, pratar mer dialekt än andra. Och dialekttal tror jag har ett positivt samband med högre användning av svenska. Kanske för att dialekten förankrar dem lokalt och ger en starkare språklig identitet än standardsvenskan.

Konkreta råd till kollegor

Om jag skulle ge ett råd till andra lärare som vill stärka sina elevers svenska språkbruk skulle det vara: Låt dem arbeta med fler korta texter. Var ihärdig. Men var där när de behöver förklaringar. Högläsning tillsammans är också värdefullt.

Det handlar inte om att revolutionera undervisningen utan att konsekvent prioritera textarbetet även i ämnen som inte är svenska. Att våga vara lite tjatigt bestämd med att ungdomarna faktiskt ska läsa själva, inte bara titta på videor eller lyssna.

En viktig aspekt som inte ska underskattas är att de korta texterna och instuderingsfrågorna ger ungdomarna en känsla av att ”bli klar med något”. Jag förser dem med en lista över alla häften de ska göra innan de har ett betyg i ämnet. Det fungerar lite som spelifiering (eller ”gamification”) med prestationer (”achievements”) att låsa upp. Se där! Där använde jag engelska för att ”spelifiering” inte låter lika smidigt, och ”prestationer” inte riktigt fångar samma känsla som ”achievements”. Ironiskt nog ett exempel på just det problem jag diskuterar.

Jag tror på en enkel men genomtänkt strategi: korta textavsnitt, instuderingsfrågor, muntlig återkoppling, tydliga mål, och en pedagog som är tillgänglig för att stötta. Det är inget revolutionerande, men det fungerar i längden.

Vägen framåt

Jag tror att vägen tillbaka till ett starkt svenskt språk går genom läsningen. Inte genom förbud mot engelska ord eller moralpredikningar om språkets förfall, utan genom att systematiskt bygga upp elevernas läsförståelse och begreppsapparat på svenska. När de har verktygen blir det naturligt att använda dem.

Det handlar också om att visa eleverna att det svenska språket är användbart för att uttrycka komplexa tankar och känslor. Att svenskan inte är på väg att bli ett andra klassens språk, utan fullt kapabel att beskriva vår samtid och vår framtid.

Vi som lärare kan inte kontrollera alla de influenser som påverkar elevernas språk, men vi kan ge dem förmågan att navigera mellan språken, att välja medvetet snarare än av slentrian. Och den förmågan börjar med läsning.

AI-assisterade läromedel – ett försök

Jag har lagt lite tid senaste dagarna på att föröka göra verklighet av tankarna att systematisera de texter jag skrivit för elever och posta dem på nätet. Jag använder mig av Obsidian och Obsidian Sync. Nu har jag även skaffat ett domännamn till något som börjar likna en Wiki. Jag har testat att använda min GPT Läromedelsverkstan för att få lite fart på textskrivandet. Det fungerar relativt bra faktamässigt, men Chat GPT har en tendens att amerikanisera meningsuppbyggnad och vissa ord och begrepp som jag inte gillar. Jag har fått gå efter och städa en hel del och det tar lite tid. Men på det hela vinner jag tid på att låta AI skriva texterna, i alla fall för texter där jag är hemtam i ämnet och kan lita på att ChatGPT ljuger ihop något. Det händer ibland, men inte så ofta.

Ta del av min sajt här: Postmeta Wiki

AI-genererade texter i undervisningen?

Jag har gjort ett litet experiment igen. Med hjälp av AI-verktyget ChatGPT har jag satt ihop ett läromedel i litteraturhistoria. Det är en enkel sammanställning, mestadels klipp och klistra från min sida. Ni hittar det här: Litteraturhistoria med AI. Min fråga är: Hur bedömer ni detta material? Är det bara rörigt, eller kan det faktiskt vara användbart?

Jag ställde ungefär samma fråga i en Facebookgrupp och fick etts var från en person som tyckte att texten var språkligt svag, inte ens på gymnasienivå, och behövde en rejäl genomgång av en redaktör. Frågan kom upp: Varför använda AI för att skapa sämre texter än de som redan finns?

Jag håller med. Det finns bättre läromedel. Men vi är just nu vid starten av en utvecklingskurva inom AI. Det här experimentet är inte bara om att skapa text, utan att visa hur snabbt området utvecklas. Tänk på hur AI-genererade ansikten för ett år sedan såg nästan skrämmande ut, medan de idag knappt går att skilja från riktiga foton.

Så vad betyder detta för framtiden? Hur kommer svensk text som är AI-genererad att se ut om två år? Kommer traditionella läromedel att bli omoderna? Kanske kommer vi snart att se läromedel som är skräddarsydda för varje elevs individuella behov och kunskapsnivå. Och vad händer om vi inte längre har samma gemensamma kunskapsbas? Vad händer om alla texter genereras för individuella behov? Vad förlorar när vi inte lägre presenteras gemensamma texter?

När AI stiger in i skolan

Snart kanske din nya lärare är en artificiell intelligens. Denna AI är inte som vilken lärare som helst. Den är en språkmodell, noggrant tränad på omfattande data och finslipad av människor. Och dyker AI upp på flera ställen i flera skepnader så är det förmodligen fortfarande samma bakomliggande språkmodell. Samma personlighet och samma värderingar kommer att möta eleverna i fler olika inkarnationer.

De människor som tränade modellen hade sina egna värderingar, sina egna idéer om vad som är rätt, fel och viktigt. Så vilka värderingar är det vi pratar om här, och är det verkligen dessa vi vill att våra barn ska ta till sig utan att ifrågasätta?

När vi släpper in AI i skolans värld, släpper vi in mer än bara avancerad teknik. Vi introducerar en språkmodell, som bär med sig sina skapares värderingar. Denna AI är inte bara en neutral kunskapskälla. Den är formad av människors syn på världen, av deras perspektiv. Det väcker en fundamental fråga: Är det dessa värderingar vi vill att våra barn ska absorbera?

I dagens skola möte eleverna många olika lärare med olika värderingar och olika syn på livet. Eleverna tränas i att möta olika personligheter och värdera uttalanden från olika typer av människor.

Vi formar vår identitet genom våra val och handlingar. Men om vår lärandeprocess, och därmed våra val, är starkt influerade av en AI fylld med andras värderingar, hur fria är då våra val? Blir vi inte, på något sätt, arvtagare till skaparnas tankesätt och idéer? I detta sammanhang uppstår frågan: Är vi fortfarande oss själva, eller bara en förlängning av AI:ns programmering?

Vi kan ta vidare resonemanget utanför skolans väggar också. Riskerar vi drabbas av likriktning om vi inom en snar framtid möts av musik, filmer och tv-serier som alla tagits fram med samma grundläggande AI?

AI i skolan är mer än bara ett sätt att lära ut; det är ett sätt att forma framtiden. Vilka värderingar vill vi att våra barn ska bära med sig in i framtiden? Ska vi okritiskt ta emot AI:ns läror, eller bör vi stanna upp och fundera över vilka värderingar de faktiskt representerar?

Gosedjurspoesi

Jag gjorde en kul grej med mina sjuor nu i veckan. Vi befann oss på en lägergård. Innan resan bad jag eleverna att ta med varsitt gosedjur. Väl på plats så hittade vi en fin häll vid en sjö och böljande berg i fjärran.

Vi inledde passet med att sätta oss i ring och presentera våra gosedjur för varandra. Jag började genom att berätta om ett gosedjur jag fått för länge sedan av en släkting. Jag berättade om ålder, namn och lite vad gosedjuret hade betytt för mig. Eleverna fortsatte i ringen att berätta om sina egna och jag fick förvånansvärt många modiga berättelser berättade om gosedjurens betydelse. Några eleverna berättade inför klassen att gosedjuret fortfarande åkte med överallt.

Efter presentationen berättade jag att eleverna nu skulle skriva varsin dikt ur gosedjurets perspektiv genom att sätta sig med gosedjuret någonstans i omgivningarna för att få gosedjuret att betrakta något.

Jag berättade om olika typer av dikter och modellerade genom att läsa upp några naturdikter. Jag berättade också att det kan vara bra att utgå från en grundkänsla i dikten. Därför måste vi tänka oss in i gosedjurets förhållande till naturen runtomkring. Känner gosedjuret kanske vördnad, rädsla eller kärlek inför naturen? Eller gosedjuret kanske vill spränga allt?

Jag uppmanade eleverna att ta uppgiften på allvar och att gå åt sidan för att vara för sig själv tillsammans med gosedjuret. Det är fantastiskt vad det går att få elever att göra! De flesta accepterade uppgiften utan knot. Några få ville inte göra uppgiften och dem uppmanade jag att gå och upptäcka naturen eller kanske bara ta den vikta timmen för att hoppa omkring mellan rötter och klippor. Jag ville inte att det skulle bli något prestationsmoment.

Då och då kom elever till mig och visade upp vad de skrivit. Jag gav lite råd och ibland bad jag att få läsa upp högt för de som befann sig i närheten för stunden. Vissa elever sträckte på sig och visade synbar stolthet när jag läste dikterna. Andra ville absolut inte att de skulle läsas upp.

Jag ville inte ta dikterna ifrån dem så jag använde min telefon för att fotografera dikterna och på så sätt har jag dem bevarade.

En klar höjdpunkt i min svensklärargärning som jag gärna sprider vidare.

Geografi, statistik och kalkylark

Jag har börjat experimentera en del med att lyfta in kalkylark i geografiundervisningen för att eleverna lättare ska kunna dra slutsatser från statistik och stora sifferserier.

Det är inte helt lätt att få alla elever att förstå skriftliga och muntliga instruktioner under mina lektioner. Därför har jag börjat lägga ut kortare klipp på youtube, lite flippad undervisning alltså.

Det kalla kriget och de andras liv

 

Ministerium für Staatssicherheit (MFS or Statsi)

Du ska nu se den tyska filmen De andras liv. Filmen utspelar sig efter andra världskriget i Östtyskland. Jag vill visa den för er för att du ska få en inblick i hur det är att leva i ett totalitärt samhälle. Jag vill också att du ska bli medveten om att diktaturen inte ligger långt bort, vare sig i tid eller rum.

Konsten under kommunismen

År 1934 bestämde Sovjetunionen att alla Sovjetkonstnärer skulle följa vissa regler. Reglerna kom att kallas Socialistisk realism. Syftet var att stärka folkets kärlek till arbetarna som skulle bygga den kommunistiska staten. Konstnärerna skulle skapa konst som utgick från kommunistpartiets bestämmelser.

Politikerna ville att konstnärerna skull försköna arbetet och arbetaren. Josef Stalin menade att författarna skulle bli själens ingenjörer. Konsten skulle skapa den nya sovjetmänniskan. Konsten tilläts bara om den utgick från realistiska och naturalistiska (konst, litteratur) traditioner.

Den socialistiska realismens dogm spreds i alla Warsawapaktsländer. Alla konstnärer förväntades att följa den. De konstnärer som inte jobbade för socialismen riskerade att förlora sina jobb eller fängslas. Det var strängt förbjudet att göra något konstnärligt som kritiserade det kommunistiska systemet.

Att ta reda på och resonera om innan du ser filmen:

Östtysklands flagga
Östtysklands flagga var en variant av den traditionella tyska flaggan med ett emblem som symboliserade arbetare, akademiker och bönder.

  • När och hur bildades Östtyskland?
  • Vad var Stasi?
  • Vilken uppgift fyllde Stasi?
  • Hur kan en förtryckande stat behålla kontrollen över sina medborgare?
  • Vad är censur?
  • Vad är propaganda?

Att fundera på under filmens gång:

  • Skulle man kunna säga att någon eller några i filmen är en god människa? Vem eller vilka i sådana fall? Motivera!
  • Hur var det att vara konstnär i Östtyskland?
  • Vilken roll spelar konsten i ett samhälle?
  • Vad menas med uttrycket ”Konstnären är själens ingenjör”?
  • Vilken förändring genomgår Kapten Gerd Wiesler i filmen?
  • Varför tror du att han genomgår den förändringen?

 

Kalla kriget kriget och poddar i klassrummet

För en vecka sedan fick jag reda på att jag skulle ta över en årskurs 9 i so. Eleverna ska precis börja läsa om det kalla kriget. Jag har förmodligen nog på fötterna för att sätta igång utan några större förberedelser, planeringen för eleverna är i stora drag klar fram till jul så det är bara för mig att hoppa på.

Det lockande öst

Men jag tänkte att jag ändå skulle behöva friska upp mitt minne lite så jag har lyssnat mycket på poddar nu i helgen. Framför allt har jag lyssnat på Pennan och svärdet.

Krigshistoria är inte min grej egentligen, men om jag tvingas välja så tycker jag att tiden från 1945 fram till 1989 är den intressantaste tiden. Jag har aldrig intresserats av fältslag och jag har inga djupa kunskaper om drabbningar i Vietnam, Korea eller Afghanistan, men jag lockas av det grå Östeuropa. Missförstå mig inte nu. Jag skulle för mitt liv inte vilja leva i en kommunistisk diktatur, men det uppstår något i avsaknaden av den fria marknaden och det fria ordet. Det är som om konstformerna i diktaturer fyller ett större rum och får ta mer plats. Jag tycker att det åskådliggörs väl i filmen Das Leben der Anderen. En film som jag för övrigt kommer att visa för eleverna framåt jul. Vi kommer att diskutera hur det är att leva i en diktatur och även konstens roll i diktaturer.

Poddarna

Tillbaka till Pennan och svärdet. Som överblick fungerar poddarna väl, men krigsromantiken lyser igenom ibland vilket gör mig lite illa till mods. Det märks framför allt i det tredje avsnittet om Kalixlinjen. Fokus är traditionellt militärhistoriskt. De båda poddarna Tom och Nils kan inte riktigt dölja att de är hoppfulla inför framtiden då hotet från Ryssland ökar igen. Jag får bilden av två barn i huvudet som pratar om julafton och hoppas på en stor legobyggsats i julklapp.

Jag ser inte mycket till problematisering i deras redogörelser. Poddarna kan lämpa sig som en överblick men den källkritiska radarn bör vara påslagen under lyssnandet. Det här är program för män och av män. Några kvinnor verkar inte ha existerat överhuvud taget under det kalla kriget. Bortser jag från deras fokus så får jag dock en god överblick över några av det kalla krigets skeenden.

Det här problemet är inte Pennan och svärdet ensamt om. När jag bläddrar i läroböckerna på skolan så är tidsåldern kraftigt fokuserad på krig och världspolitik. Fokus ligger på Europa och USA:s roll som världspolis mot det Sovjetunionen som försöker sprida den kommunistiska smittan. Var är genusperspektivet? Vilken var kvinnornas roll annat än som offer?

Hur fånga alla?

Det blir inte svårt att fånga de militärhistoriskt intresserade under det här momentet, men jag famlar efter krokar för att kunna intressera resten av eleverna. Jag kan visserligen komma med en hel del egna anekdoter här eftersom jag är uppväxt under hotet av ett kärnvapenkrig. Jag vet kanske inte vad jag letar efter riktigt, men jag behöver fler infallsvinklar till perioden än de som handlar om kärnvapen, järn, betong och krut. Jag har ju visserligen musiken och konsten också.

Lite skrämmande kan det kännas att jag jag upplevt delar av en historisk epok; det kalla kriget.

Uppgift i so: My Sweden

En tanke slog mig i dag: Tänk om man i höst skulle samarbeta mellan so-ämnena och engelska och kanske också bild och genomföra ett projekt med arbetsnamnet: My Sweden.

Elevernas uppgift skulle vara att producera en femminutersfilm, enskilt eller i grupp, där de för nyanlända ungdomar presenterar deras version av hur det är att vara ung i Sverige. I uppgiften skulle jag vilja styra eleverna så att vissa kunskapskrav berörs.

Det skulle också vara intressant att rikta filmerna mot intressen som eleven är intresserad av. För min egen del tänker jag mig att jag skulle kunna stå svettig efter ett joggingpass i skogen och prata om träning och blåbärsplockning och kanske få in lite allemansrätt.

Bara en tanke. Jag postar den här så att jag kommer ihåg den till senare. Kanske har någon annan gjort något liknande tidigare?

Vår ekonomi i korthet av Klas Eklund

Vår ekonomi i korthet
Vår ekonomi i korthet av Klas Eklund

Jag är ingen beundrare av skolmaterial som produceras av aktörer som är ute efter att påverka elever i en eller annan riktning. Och jag använder mig definitivt inte av material som är producerade av Svenskt näringsliv. Men jag kanske får ompröva mina ståndpunkter lite. För några veckor sedan deltog jag i enkätundersökning för Svenskt Näringsliv. De lockade med en nerkortad version av Vår ekonomi av Klas Eklund från 2014. Det blev då svårt för mig att säga nej.

Klas Eklund dök upp i mitt liv när jag läste till gymnasielärare under tidigt 90-tal och han har följt med mig sedan dess. Hans bok Vår ekonomi förklarade på ett lättfattligt sätt hur makorekonomin hänger samman. Jag vet att hans bok kritiserats för förenklingar, men det är just det som gör boken så bra. Jag har haft förmånen att få läsa dubbla kurser i nationalekonomi på högskole- och universitetsnivå. Vid det fina universitetet fnös man åt Klas Eklunds bok, men jag är mycket tacksam att jag fick förmånen att plöja den vid den mindre högskolan innan jag kom till universitetet och högg in i den digra litteraturlistan med nästan uteslutande tunga titlar på engelska.

Nu till Vår ekonomi i korthet. Boken levererar samma lätta språk som i den tjockare boken. Den beskriver i enkla ordalag de grundläggande ekonomiska begreppen som krävs för att förstå makroekonomin. Bokens begränsning gör att vissa förklaringar blir lite för korthuggna. Kanske känns också några av diskussionsfrågorna i boken lite mossiga.

Det märks också stundtals att boken inte är producerad i vänsterlägret. Jag undrar lite stilla om alla ord är Klas Eklunds i boken. Boken är ett samarbete mellan Studentlitteratur och Ekonomifakta. Ekonomifakta ägs i sin tur av Svenskt Näringsliv. På sidan 48 tar boken exempelvis upp skattekilar och hur de kan uppmuntra svartarbete, visserligen sant, men diskussionen kring fenomenet blir ytlig. Jag hittar ingen diskussion kring ett lands skattebas som borde varit med för att balansera diskussionen.

Jag funderar också på hur samarbetet mellan Studentlitteratur och Ekonomifakta ser ut. Borde inte Studentlitteratur dra öronen åt sig lite för att inte riskera sitt renommé som (relativt) neutral utgivare av litteratur för studerande.

Vår ekonomi i korthet riktar sig till gymnasieelever, men den kan också vara användbar i grundskolans senare del och då för intresserade elever. Boken finns att beställa från ekonomifakta för det facila priset av 7 kronor, den finns gratis på iBook Store för de som har mac eller iPad och den finns också som gratis nedladdning från sidan.

I sammanhanget vill jag passa på att citera ur boken:

Ekonomer verkar ofta tråkiga. De pratar ofta om kostnader, att rätta mun efter matsäck med mera. Ett vanligt ekonomuttryck är ”det finns inga gratisluncher”. Med det menas just att allt har en kostnad.

Boken ligger ganska nära en gratis lunch och detta bör has i åtanke när boken presenteras för elever.