Etikett: mastodon

Elefanten i rummet och dess baksidor

I takt med att den sociala medieplattformen Mastodon växer undrar jag hur det kommer att gå för plattformen. Mastodon, som är ett federerat system, tillåter användare att skapa egna instanser med unika regler och gemenskapsnormer. Mastodon hade tio miljoner användare i mars 2023, i november 2022 var antalet omkring 2,5 miljoner1. Riskerar plattformen att få växtvärk?

Autonomi och anarki

Det federerade systemets styrka ligger i dess decentraliserade natur. Varje instans kan fungera autonomt, vilket tillåter en mångfald av röster och perspektiv. Jag hoppas att det kan verka som en motvikt till monopolistiska tendenser i centraliserade nätverk2. Men det finns risker. Ett federerat system kan vara svårt att moderera, och instanser med olämpligt innehåll kan dra ner systemets rykte. En ny rapport indikerar att den ökande decentraliseringen av sociala medier ger användarna fler valmöjligheter, men ställer också tekniska utmaningar för att hantera barnexploatering och andra former av onlineövergrepp​​3.

Mastodon har sitt ursprung i Europa och det märks i kulturen. Mastodon-instanser modereras i allmänhet hårdare än motsvarande amerikanska sociala medier och mastodonanvändare har blivit vana vid den relativt hårda modereringen4. I Internetsstiftelsen senaste senaste Svenskarna och internet​4​ visar det sig att den stor majoritet av svenskarna vill ha ett ganska hårt modererat Internet. Svenskarna vill att desinformation och kränkningar ska tas bort i flöden och inlägg.

Det publicistiska ansvaret

För att komma till rätta med dessa utmaningar funderar jag på om det går att stifta lagar om publicistansvar och regler om ansvarig utgivare, ett liknande system som finns för etermedia och tryckta medier här i Sverige. Skulle detta kunna appliceras på federerade system som Mastodon? Teoretiskt, ja. Men, det finns utmaningar att definiera vem eller vilka som bär ansvaret, särskilt när innehållet kan vara acceptabelt i en instans men inte i en annan.

Gränsdragningsproblem

Att införa publicistansvar på ett federerat system skulle kanske skrämma bort moderatorer och människor som vill starta nya instanser. En potentiell lösning kunde vara att införa differentierade regler beroende på serverns storlek. Större instanser, med fler användare och resurser, kanske kunde hållas till en högre ansvarsnivå jämfört med mindre instanser.

Men var drar man gränsen? Det är här det blir knepigt. Gränsdragningsproblem är en realitet och riskerar att göra en redan komplex fråga ännu svårare att navigera. Varje försök till gränsdragning kan leda till ytterligare komplikationer och kanske till och med motstånd från gemenskapen som värdesätter autonomi och decentralisering.

En annan dimension av problemet är hur man hanterar överträdelser som sträcker sig över flera instanser. Innehåll som kan vara acceptabelt i en instans kan vara olämpligt i en annan, och det kan skapa konflikter och samordningsproblem mellan olika instansadministratörer, särskilt som olika instansadminsitratörer kanske skulle ha olika straffrättsligt ansvar.

Finansiering

Många federerade sociala medieplattformar drivs utifrån en idealistisk önskan om att skapa en mer öppen och inkluderande digital sfär, vilket står i kontrast till kommersiella plattformar som drivs med vinstsyfte. Balansen mellan idealism och kommersialism kan vara svår att upprätthålla, särskilt när finansieringsbehoven ökar. Det finns olika modeller för att finansiera sociala medieplattformar. Några av dem inkluderar användardonationer, medlemsavgifter, crowdfunding och inkomster från reklam. Varje modell har sina för- och nackdelar och kan påverka plattformens autonomi och användarupplevelse.

Många användare har vant sig vid att använda sociala medier gratis och kan vara ovilliga att betala för en tjänst de tidigare haft tillgång till utan kostnad. Gratistjänster på nätet har skapat en förväntan hos användare om fri tillgång. Dock kan gratistjänster komma med kostnader i form av minskad integritet eller exponering för reklam och andra kommersiella budskap.

Slutord

Federerade sociala medier som Mastodon börjar röra på sig och tar marknadsandelar från de traditionella sociala medierna och det kommer att bli en turbulent resa om utvecklingen tar fart. Balansen mellan autonomi och ansvar är central. Lagstiftare, instansägare och användare behöver tänka till. Mastodons framtid, och federerade plattformars öde i stort, hänger på vilka lösningar som hittas på de problem som jag lyft fram ovan.

  1. Number of registered Mastodon users worldwide as of March 2023  ↩︎
  2. These Features Are Coming to Mastodon in 2023 And Beyond ↩︎
  3. Addressing Child Exploitation on Federated Social Media ↩︎
  4. Mastodon’s Content-Moderation Growing Pains ↩︎

Från Twitter och X till Mastodon: Integritet framför bekvämlighet

Nyligen tog jag beslutet att säga adjö till Twitter och Instagram, och istället välja Mastodon som min nya digitala hemvist. Det är hög tid att utforska och dela med mig av mina erfarenheter med detta federerade sociala medium.

Mastodon är en del av ett federerat nätverk, en distinkt kontrast till de centraliserade jättarna som domineras av algoritmer och reklam. Ett av de första sakerna jag märkte var att det kräver lite mer ansträngning att hitta konton att följa. Det finns ingen snabb ”rekommendera för dig”-funktion. Istället är det som att utforska ett stort digitalt landskap själv, vilket kan vara både utmanande och givande. Än så länge har jag mest hittat stora publicister som DW och Wired, men sakta men säkert hittar jag guldkorn i form av individer som skriver om saker som intresserar mig.

Tonen på Mastodon är mycket mer förlåtande än på Twitter. Jag behöver heller inte vara rädd för att dra på mig en trollhord om jag skulle skriva något som inte behagar. Jag har inte sett några drev mot någon än. Den federerade formen gör också att varje instans modereras för sig, så det gäller att välja instans (server) där du känner att du kan lita på moderatorerna. En annan stor fördel med Mastodon är att om någon instans skulle balla ur kan den instans du har ditt konto på koppla bort sig från bråkiga instanser.

Jag äger min data på Mastodon. Det finns ingen plats för nyckfulla beslut från en miljardär som plötsligt ändrar på förutsättningarna för samtalen. Detta innebär att jag kan posta och interagera utan rädsla för att min information ska användas i kommersiella syften eller för att tjäna någon annans agenda.

Mastodon drivs av entusiaster. Och här har vi förmodligen den stora nackdelen och farhågan. Hur länge orkar moderatorerna? Hur länge vill folk skänka för att hålla igång driften av instanserna? Vad händer när databasen av gamla meddelanden och lagrade bilder blir för stor? Vem ska då betala för bakåtkompatibiliteten i form av lagringsutrymme?

Filosofiskt sett är det viktigt att överväga vem som kontrollerar våra digitala platser för det offentliga samtalet. De stora sociala medierna, drivna av vinstdrivande företag, har blivit de primära arenorna för politisk diskussion, samhällsorganisering och informationsutbyte. Detta är ett bekymmer, eftersom det ger dessa företag oproportionerlig makt över våra liv och vårt demokratiska samhälle. Borde inte dessa plattformar ägas och styras gemensamt, snarare än att vara i händerna på några få?

Min övergång till Mastodon är ett steg mot en mer demokratisk och ansvarsfull digital närvaro. Det kanske inte är lika smidigt som de centraliserade alternativen, men integriteten och friheten det erbjuder är ovärderlig.

Inlägget är skrivet med assistans av GPT4 i ett test om GPT4 kan fånga min språkliga stil. Jag tyckte att det gick ganska bra, även om vissa högtravande delar inte riktigt är jag. Tankarna, idéer i texten står jag själv för. Jag ägnade omkring en halvtimme åt att redigera den genererade texten innan jag postade.