Søren Kierkegaard
Søren Kierkegaard har egentligen sagt allt som behöver sägas om pedagogik i den postumt utgivna skriften Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed. En ligefrem Meddelelse, Rapport til Historien:
At man, når det i sandhed skal lykkes en at føre et menneske hen til et bestemt sted, først og fremmest må passe på at finde ham der, hvor han er, og begynde der. Dette er hemmeligheden i al hjælpekunst. Enhver, der ikke kan det, han er selv i en indbildning, når han mener at kunne hjælpe en anden. For i sandhed at kunne hjælpe en anden må jeg forstå mere end han – men dog vel først og fremmest forstå det, han forstår. Hvis jeg ikke gør det, så hjælper min mere-forståen ham slet ikke. Vil jeg alligevel gøre min mere-forståen gældende, så er det, fordi jeg er forfængelig eller stolt, så jeg i grunden i stedet for at gavne ham egentligen vil beundres af ham. Men al sand hjælp begynder med en ydmygelse: hjælperen må først ydmyge sig under den, han vil hjælpe og herved forstå, at det at hjælpe ikke er det at herske, men det at tjene, at det at hjælpe ikke er at være den herskesygeste, men den tålmodigste, at det at hjælpe er villighed til indtil videre at finde sig i at have uret, og i ikke at forstå, hvad den anden forstår.
Vi tar det på svenska:
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan mer och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
Finna henne där hon är…
Det är inte alltid lätt att finna en person där hon är. Vi människor gör ofta det stora misstaget att tro att andra människor tänker på samma sätt som oss själva. Men vi tänker väldigt olika. Våra hjärnor är olika disponerade vilket gör att vi är mottagliga för olika delar av intrycken runtomkring. Detta gör också att responsens på en handling kan variera mycket från person till person.
En så enkel uppgift som att be eleverna skriva ner på ett papper vad de är intresserade av kan leda till en rad olika reaktioner. På ett papper kan man finna tre olika verb i punktform. Nästa papper rymmer så många ord att man blir trött vid blotta anblicken. På ett tredje papper kan man kanske finna en… en stor kuk helt enkelt. På det fjärde är det tomt.
Vad rör sig i fyra elevernas huvuden? Hur reagerar du på det du ser? Blir du provocerad av teckningen, eller ser du det som en utmaning att ta itu med? Och vad tänker du om det tomma papperet?
Jag kan inte redogöra för allt som dyker upp i mitt huvud. Exempelvis kan ett tomt papper tyda på mycket:
- läs- och skrivsvårigheter
- depression
- psykosociala funktionshinder
- trots
- leda
- tillfällig blockad
- tillfälliga problem som blockerar andra tankar
- listan kan göras mycket längre…
Drivkrafter
Även om hjärnan ser olika ut på oss och vi har programmerats olika genom uppfostran så är våra drivkrafter desamma. Kokar vi ner dessa drivkrafter så kan jag faktiskt bara hitta två: Att skapa och att vara tillsammans.
Att skapa
Alla vill skapa. Hur jäklig ungen i skolan än är så vill hon ändå något. Ingen människa som blir lämnad ensam sätter sig för att bara stirra rakt ut i etern. Alla vill något. Alla gör något.
Här har vi pedagoger ett trumfkort. Kan vi finna ett intresse så kan vi också börja få stenen i rullning. Men det gäller att under vägen inte komma på kant med eleven så att hon tappar förtroendet för dig. Allt skapande som inte förstör för individen själv eller någon annan är ett gott skapande. Och jag skulle vilja se den aktiviteten som inte innehåller moment som inte finns med några betygkriterier för något av skolämnena.
Så fort eleven börjar skapa så kan vi börja bocka av kriterier, och då förstår eleven att det kanske kan gå vägen. Det kanske kan gå att komma ur skolan med godkända betyg. Men man får givetvis inte luras och inge eleven orealistiska förhoppningar.
Att vara tillsammans
Vi flyr ensamheten. Inte så att vi alltid vara tillsammans. Men en människa måste ha någon annan att spegla sig i. Det är svårt att tala om detta utan att citera ur Hjalmar Söderbergs Doktor Glas:
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
När du har läst detta: Tänk nu på eleven längst bak i klassrummet som ideligen avbryter lektionen med sina kommentarer och hoppas på bifall, eleven som vägrar ta av sig kepsen, trots tillsägelser, som slänger upp benen på bänken framför, trots tillsägelser, som pratar i mobiltelefon, trots tillsägelser…
Varför gör hon så? Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Det finns många människor som inte fått känna tillit till någon, människor som inte litar på någon och som bara blir speglade när de beter sig illa. För den människan kan det vara svårt att ta kontakt på ett oprovocerande sätt, att sänka garden, för tänk om man då får en snyting! Tänk om jag blir sviken om jag öppnar mig!
Även här finns det mycket att säga. Men det bästa råd jag kan ge är att inte låta sig provoceras. Var snäll! Du och jag vet att tjat inte hjälper för att ändra beteenden. Vi vet att hårda ord sårar och straffar. Och straff föder bland annat hämdlystnad. Men vi vet att vänlighet leder till förtroende och att förtroende leder till respekt. Och vi vet att respekt kan leda till immitation.
Men det kan också vara så att eleven inte vet vad ett gott beteende är. Färdighetsträning är nyckelordet här. Eleven måste få se hur man ska göra, sedan måste hon få öva själv. Skriv eleven på näsan! (Utan att tjata.) Vet du inte hur man övar detta med eleverna eller känner du att du provoceras av elevers beteende så har flera olika program kommit under senare år. Jag kan nämna de jag stött på:
Jag kan verkligen rekommendera Komet för hela arbetslag. Komet jobbar mycket med attitydförändringar hos den pedagogiska personalen, och jag tycker illa om att säga det men: Det är här många beteendeproblem hos eleverna startar.
Fåfänga
På samma vis som eleven kan ha svårt att avgöra vad ett gott beteende är så kan också läraren ha svårt. Förstår du inte vad jag menar så rekommenderar jag dig att läsa Kirkegaardcitatets två sista stycken igen:
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
Att tjäna! Det är därför vi är i skolan. Lärare finns i skolan för att tjäna eleverna, inte tvärtom. Därmed inte sagt att du ska låta dig hunsas av dina elever. Men du blir inte hunsad om du förstår dem, lägger undan din fåfänga, kavlar upp ärmarna och verkligen hjälper eleverna.
Sponsrade länkar:
Böcker av och med Søren Kirkegaard hos bokus.com