Jag vet inte hur mycket jag vill debattera egentligen. Men har jag skrivit så här mycket om skolan måste väl i alla fall antyda något om Björklund och hans rapporter. Som jag ser det är det inga fel på våra styrdokument. Jag kommer långt med individuella handlingsplaner och åtgärdsprogram. Om nu skolan skulle vara i kris så är den krisen onödig. Vi har redskapen redan idag.
Vad är ett betyg?
Och jag tycker att det är dags att någon ställer frågan vad vi ska ha betyg till. Som jag ser det måste man ha konkreta mål för att kunna sätta ett betyg. Hur ska man annars kunna mäta. Det får inte vara för många betygssteg för då blir betygssättningen otydlig och godtycklig. Gymnasielärarna har det bra som sätter ett betyg när kursen är slut. Det är svårare på högstadiet där man tvingas sätta betyg på en framtida förväntad insats.
Vad är egentligen ett betyg i årskurs åtta? Vad mäter man. Vi utgår från att man vill sätta ett VG i svenska för en elev, men på vilka grunder? Endera säger man till eleven:
- det här betyget ger jag dig eftersom du har gjort de uppgifter som jag har bestämt att göra, eller
- det här betyget ger jag dig eftersom jag tror att du kommer att få det här betyget i nian.
Båda tillvägagångssätten är subjektiva.
Min vision
Jag skulle önska att jag istället fick fick bocka av vilka betygskriterier eleven har uppnått efter varje termin. Jag vill ha ett betyg, i slutet av nian för varje ämne när kursen är avslutad. Det vore att jobba kvalitativt.
Receptet
Nu tillbaka till redskapen. Som sagt: Redskapen för en bra skola finns redan idag och grundreceptet för att lyckas är (jag har sagt det för) motivation och självkänsla. Det går att tända eldar hos nära nog alla elever. Men man måste ha tålamod och ge dem förtroenden och man måste gå varsamt fram utan att låta sig provoceras.
Petter Larsson skriver i artiklen Piskan är billig (Aftonbladet 080902) om P1:s serie Kris i skolan?
I andra avsnittet, som sändes i söndags, avfärdade majoriteten av 71 professorer i pedagogik de åtgärder regeringen lanserat. Möjligen kan en statlig skolinspektion göra nytta, trodde forskarna. Men tidiga betyg och nationella prov och sanktioner mot störande elever kommer nog varken att förbättra ordningen eller höja kunskapsnivån.
Däremot påpekar många att fler lärare och mindre klasser antagligen skulle göra susen, både för ordning och kunskap. För detta finns också stöd i Skolverkets rapport Ekonomiska resursers betydelse för pedagogiska resultat (2002).
Men en sådan satsning krockar med skatter som ska sänkas och hushållsnära tjänster som ska subventioneras. Piskan är billigare.
Alltså: Mindre klasser är fortfarande det bästa receptet för att få ordning på ungarna.
Och tacka f-n för att det blir oordning i klassrummen när man slänger in uppåt trettio neurotiska ungar som trevande försöker komma på vilka de själva är. När de trevande söker förebilder från vuxenvärlden så är allt de finner en lika neurotisk lärare som skriker tyst i klassen! Dessutom ska de, i värsta fall, stoppas fulla av information som de aldrig har efterfrågat.
Émile Durkheim! Var är du? Kom tillbaka! Allt är förlåtet!
Hur är det i praktiken?
Du hänvisar till 71 professorer – när satte de senast en fot i en skola? De 10 åren jag har varit lärare har det hänt väldigt mycket och det har inte varit i enbart positiv riktning.
Teori är Ok men gå ut och se hur det ser ut i praktiken. Sätter man inte sin fot på en skola med jämna mellanrum och har man inte nästan dagsfärska forskningsmaterial kan man nog inte uttala sig.
Jag tycker att alla skolpolitiker, all personal i barn- och ungdomsnämnder, alla professorer som uttalar sig om skolan m.fl. borde tillbringa minst en dag i månaden på en skola för att kanske få lite kunskap om hur det ser ut på våra skolor.
Du anklagar forskarna att inte ha koll på hur det ser ut i skolorna. Då undrar jag, utan att vara spydig, utan av ren nyfikenhet: Hur tycker du att det är i skolan idag och hur har skolan förändrats de senaste tio åren? Och om vi nu har väldiga problem i skolan (vilket inte jag tycker att vi har): Är mer betyg den rätta medicinen?
I och med Kinseyrapporten (och PISA- och TIMSS-undersökningarna) har nu skoldebatten den faktagrund som behövs för att skissera den framtida skolans utformning.
Se ”Sture Erikssons hemsida”.