Kategori: Webben

AI-assisterade läromedel – ett försök

Jag har lagt lite tid senaste dagarna på att föröka göra verklighet av tankarna att systematisera de texter jag skrivit för elever och posta dem på nätet. Jag använder mig av Obsidian och Obsidian Sync. Nu har jag även skaffat ett domännamn till något som börjar likna en Wiki. Jag har testat att använda min GPT Läromedelsverkstan för att få lite fart på textskrivandet. Det fungerar relativt bra faktamässigt, men Chat GPT har en tendens att amerikanisera meningsuppbyggnad och vissa ord och begrepp som jag inte gillar. Jag har fått gå efter och städa en hel del och det tar lite tid. Men på det hela vinner jag tid på att låta AI skriva texterna, i alla fall för texter där jag är hemtam i ämnet och kan lita på att ChatGPT ljuger ihop något. Det händer ibland, men inte så ofta.

Ta del av min sajt här: Postmeta Wiki

OpenAI släpper bot-verktyg

OpenAI lanserade för några dagar sedan möjligheten att skapa egna botar, vilket verkligen är en revolutionerande nyhet! (Jag skriver inte så ofta.) Med hjälp av OpenAIs GPT-teknologi kan användare nu skapa sina egna botar, eller agenter, för att lösa olika ändamål.

OpenAI har själva betecknat dessa botar som GPT:er, vilket kan vara en lite klumpig term som kan riskera att krocka med deras andra tjänster. Jag kallar dem botar i den här texten. Dessa botar är grundade på ChatGPT och GPT-4 Turbo. GPT-4 Turbo är en vidareutveckling av GPT-4. För att skapa en ny bot resonerar du med en annan bot som hjälper dig att skapa en systemprompt. En systemprompt är den första instruktionen i ett samtal med boten. Boten kommer ihåg systemprompten genom hela samtalet och styr botens grundläggande beteende.

Du kan också lägga till en samling dokument som boten kan använda som resurs. Detta innebär att din bot kan dra fördel av skräddarsydd och uppdaterad information från olika källor. Dessutom kan boten också hämta information från olika webbplatser på internet, vilket ger den stora möjligheter att samla relevant information.

Det finns knappast någon gräns för vad dessa botar kan göra. De kan de användas inom kundsupport för att ge snabba och precisa svar på kundfrågor. De kan tillhandahålla relevanta och aktuella resurser till studenter och forskare. De kan de anpassas för att assistera i professionella arbetsflöden, som att generera rapporter eller hitta specifik information på begäran. Jag förutser kalkylarkets död i framtiden. Du behöver inte längre kunna skriva formler och pivotera tabeller. Din bot gör det åt dig.

Jag fick till verktyget igår och ägnade kvällen åt att skapa lite GPTer. Tyvärr är det inte möjligt att testa GPTerna direkt utan att prenumerera på ChatGPT-tjänsten:

Det är viktigt att komma ihåg att dessa verktyg inte kan tala sanning. De säger bara det statistiskt mest troliga. Och om det finns märkligheter i dess träningsdata så kan resultaten också bli märkliga. Det är därför viktigt att alltid vara medveten om att AI-modeller som dessa inte ersätter äkta mänsklig expertis eller korrekt information från trovärdiga källor.

Elefanten i rummet och dess baksidor

I takt med att den sociala medieplattformen Mastodon växer undrar jag hur det kommer att gå för plattformen. Mastodon, som är ett federerat system, tillåter användare att skapa egna instanser med unika regler och gemenskapsnormer. Mastodon hade tio miljoner användare i mars 2023, i november 2022 var antalet omkring 2,5 miljoner1. Riskerar plattformen att få växtvärk?

Autonomi och anarki

Det federerade systemets styrka ligger i dess decentraliserade natur. Varje instans kan fungera autonomt, vilket tillåter en mångfald av röster och perspektiv. Jag hoppas att det kan verka som en motvikt till monopolistiska tendenser i centraliserade nätverk2. Men det finns risker. Ett federerat system kan vara svårt att moderera, och instanser med olämpligt innehåll kan dra ner systemets rykte. En ny rapport indikerar att den ökande decentraliseringen av sociala medier ger användarna fler valmöjligheter, men ställer också tekniska utmaningar för att hantera barnexploatering och andra former av onlineövergrepp​​3.

Mastodon har sitt ursprung i Europa och det märks i kulturen. Mastodon-instanser modereras i allmänhet hårdare än motsvarande amerikanska sociala medier och mastodonanvändare har blivit vana vid den relativt hårda modereringen4. I Internetsstiftelsen senaste senaste Svenskarna och internet​4​ visar det sig att den stor majoritet av svenskarna vill ha ett ganska hårt modererat Internet. Svenskarna vill att desinformation och kränkningar ska tas bort i flöden och inlägg.

Det publicistiska ansvaret

För att komma till rätta med dessa utmaningar funderar jag på om det går att stifta lagar om publicistansvar och regler om ansvarig utgivare, ett liknande system som finns för etermedia och tryckta medier här i Sverige. Skulle detta kunna appliceras på federerade system som Mastodon? Teoretiskt, ja. Men, det finns utmaningar att definiera vem eller vilka som bär ansvaret, särskilt när innehållet kan vara acceptabelt i en instans men inte i en annan.

Gränsdragningsproblem

Att införa publicistansvar på ett federerat system skulle kanske skrämma bort moderatorer och människor som vill starta nya instanser. En potentiell lösning kunde vara att införa differentierade regler beroende på serverns storlek. Större instanser, med fler användare och resurser, kanske kunde hållas till en högre ansvarsnivå jämfört med mindre instanser.

Men var drar man gränsen? Det är här det blir knepigt. Gränsdragningsproblem är en realitet och riskerar att göra en redan komplex fråga ännu svårare att navigera. Varje försök till gränsdragning kan leda till ytterligare komplikationer och kanske till och med motstånd från gemenskapen som värdesätter autonomi och decentralisering.

En annan dimension av problemet är hur man hanterar överträdelser som sträcker sig över flera instanser. Innehåll som kan vara acceptabelt i en instans kan vara olämpligt i en annan, och det kan skapa konflikter och samordningsproblem mellan olika instansadministratörer, särskilt som olika instansadminsitratörer kanske skulle ha olika straffrättsligt ansvar.

Finansiering

Många federerade sociala medieplattformar drivs utifrån en idealistisk önskan om att skapa en mer öppen och inkluderande digital sfär, vilket står i kontrast till kommersiella plattformar som drivs med vinstsyfte. Balansen mellan idealism och kommersialism kan vara svår att upprätthålla, särskilt när finansieringsbehoven ökar. Det finns olika modeller för att finansiera sociala medieplattformar. Några av dem inkluderar användardonationer, medlemsavgifter, crowdfunding och inkomster från reklam. Varje modell har sina för- och nackdelar och kan påverka plattformens autonomi och användarupplevelse.

Många användare har vant sig vid att använda sociala medier gratis och kan vara ovilliga att betala för en tjänst de tidigare haft tillgång till utan kostnad. Gratistjänster på nätet har skapat en förväntan hos användare om fri tillgång. Dock kan gratistjänster komma med kostnader i form av minskad integritet eller exponering för reklam och andra kommersiella budskap.

Slutord

Federerade sociala medier som Mastodon börjar röra på sig och tar marknadsandelar från de traditionella sociala medierna och det kommer att bli en turbulent resa om utvecklingen tar fart. Balansen mellan autonomi och ansvar är central. Lagstiftare, instansägare och användare behöver tänka till. Mastodons framtid, och federerade plattformars öde i stort, hänger på vilka lösningar som hittas på de problem som jag lyft fram ovan.

  1. Number of registered Mastodon users worldwide as of March 2023  ↩︎
  2. These Features Are Coming to Mastodon in 2023 And Beyond ↩︎
  3. Addressing Child Exploitation on Federated Social Media ↩︎
  4. Mastodon’s Content-Moderation Growing Pains ↩︎

Från Twitter och X till Mastodon: Integritet framför bekvämlighet

Nyligen tog jag beslutet att säga adjö till Twitter och Instagram, och istället välja Mastodon som min nya digitala hemvist. Det är hög tid att utforska och dela med mig av mina erfarenheter med detta federerade sociala medium.

Mastodon är en del av ett federerat nätverk, en distinkt kontrast till de centraliserade jättarna som domineras av algoritmer och reklam. Ett av de första sakerna jag märkte var att det kräver lite mer ansträngning att hitta konton att följa. Det finns ingen snabb ”rekommendera för dig”-funktion. Istället är det som att utforska ett stort digitalt landskap själv, vilket kan vara både utmanande och givande. Än så länge har jag mest hittat stora publicister som DW och Wired, men sakta men säkert hittar jag guldkorn i form av individer som skriver om saker som intresserar mig.

Tonen på Mastodon är mycket mer förlåtande än på Twitter. Jag behöver heller inte vara rädd för att dra på mig en trollhord om jag skulle skriva något som inte behagar. Jag har inte sett några drev mot någon än. Den federerade formen gör också att varje instans modereras för sig, så det gäller att välja instans (server) där du känner att du kan lita på moderatorerna. En annan stor fördel med Mastodon är att om någon instans skulle balla ur kan den instans du har ditt konto på koppla bort sig från bråkiga instanser.

Jag äger min data på Mastodon. Det finns ingen plats för nyckfulla beslut från en miljardär som plötsligt ändrar på förutsättningarna för samtalen. Detta innebär att jag kan posta och interagera utan rädsla för att min information ska användas i kommersiella syften eller för att tjäna någon annans agenda.

Mastodon drivs av entusiaster. Och här har vi förmodligen den stora nackdelen och farhågan. Hur länge orkar moderatorerna? Hur länge vill folk skänka för att hålla igång driften av instanserna? Vad händer när databasen av gamla meddelanden och lagrade bilder blir för stor? Vem ska då betala för bakåtkompatibiliteten i form av lagringsutrymme?

Filosofiskt sett är det viktigt att överväga vem som kontrollerar våra digitala platser för det offentliga samtalet. De stora sociala medierna, drivna av vinstdrivande företag, har blivit de primära arenorna för politisk diskussion, samhällsorganisering och informationsutbyte. Detta är ett bekymmer, eftersom det ger dessa företag oproportionerlig makt över våra liv och vårt demokratiska samhälle. Borde inte dessa plattformar ägas och styras gemensamt, snarare än att vara i händerna på några få?

Min övergång till Mastodon är ett steg mot en mer demokratisk och ansvarsfull digital närvaro. Det kanske inte är lika smidigt som de centraliserade alternativen, men integriteten och friheten det erbjuder är ovärderlig.

Inlägget är skrivet med assistans av GPT4 i ett test om GPT4 kan fånga min språkliga stil. Jag tyckte att det gick ganska bra, även om vissa högtravande delar inte riktigt är jag. Tankarna, idéer i texten står jag själv för. Jag ägnade omkring en halvtimme åt att redigera den genererade texten innan jag postade.

Pannrummet

Jag vill bara lobba lite för att jag använt denna vinterledighet för att skapa någon slags frågesport. Under min tid i Uppsala så åkte jag rebusrallyn vid Värmlands nation. Jag har en ständig önskan att åka igen, men det tar tid att ta sig dit och en helg försvinner. Så kanske är det något av ett substitut att göra rebusar i stället. Jag har skapat en plats för rebusar som löses en åt gången för att komma vidare till nästa rebus. Nu har jag lyckats komma upp i hundra stycken.

Varför gör man då något sådant? Ja, det kan man fråga sig. En av anledningarna har varit att jag även har velat lära mig webbprogrammeringspråken php och sql lite bättre än tidigare. Jag är fortfarande ganska noobig, men samtidigt lite stolt över att min kodning fungerar.

Är du sugen på att testa din lycka så kan du bege dig över till postmeta.se/boiler.

Automatisera Mac Pages i Yosemite

Har du någon gång haft information lagrat i ett kalkylblad (Excel eller Numbers) som du skulle vilja mejla ut eller skriva ut till en grupp människor, exempelvis elever? Det går att göra det med hjälp av Words inbyggda ”Koppla dokument”. Det går också att göra det i äldre varianter av Pages och Numbers. Tills i kväll så trodde jag att det var omöjligt i nya Pages.

Men så hittade jag ett litet program som någon har utvecklat som fungerar alldeles utmärkt. Kolla på den här sidan. Läs texten, titta på filmen och ladda ner programmet. Kom ihåg att lägga programmet i den mapp där du har de dokument som du vill skapa.

http://iworkautomation.com/pages/script-tags-data-merge.html

Open Street Map vs Google Map Maker

Google har startat en ny tjänst: Google Map Maker (GMM). Med hjälp av GMM kan du redigera Googles kartor och lägga till saker i dina omgivningar som du tycker fattas. Google vill alltså att du ska jobba gratis för dem och sedan dra in reklamintäkter på ditt jobb. Dessutom tillfaller dina tillägg till kartan Googles intellektuella egendom.

Om du är intresserad av att redigera kartor så rekommenderar jag istället att vara med och utveckla Open Street Map (OSM). OSM är en  kartlösning där du bidrar till att skapa en öppen och CC:ad karta. Läs mer här om OSM och copyright.

Jag har under något års tid hjälpt till att kartlägga områden runt mina hemtrakter i Kristinehamn och framför allt Ölme och Sunnäs.

Är du nördig, gillar vara i naturen? Gillar du att orientera? Gillar du att Geocacha? Vill du ha en anledning att släpa ut dina barn i naturen, eller i stan? Är du intresserad av historia? Gillar du kartor? Svarar du ja på några av dessa frågor så är OSM definitivt något för dig och gå då genast in på OSM och regga ett konto. Och du! Glöm Det där med Google Map Maker, vinstdrivande företag kan gott göra sina egna kartor.

 

Elevdokumentation i privat ägo

Jag fick livstecken från Jan Björklund i dag. En av hans assistenter på regeringskansliet skrev och tackade mig för mitt blogginlägg:
Björklund, omdömen, utvecklingsplaner och flummiga betyg på lösa grunder

Något sent kan tyckas, men ändock ett svar.

Jag läste vad jag skrivit igen och det slog mig att alla de system som finns till förfogande för elevdokumentation i dag är privata lösningar. Är det rimligt att vi säljer ut vår myndighetsutövning, vår dokumentation till privata aktörer? Vore det inte bättre om staten garanterade lärarnas dokumentation i en central, standardiserad databas och att de privata aktörerna fick access till dessa kärndata utifrån avtal med kommuner och friskolor? Jag tänker mig ett system där staten förvarar alla kärndata och där privata aktörer genom standardiserade API:er får tillgång till dessa data, både läs och skrivrättigheter. Om skolan inte är nöjd med aktören så behöver inte alla kärndata exporteras till det nya systemet.

Bara en tanke.

För vår del, vår kommun så byter vi snart leverantör av elevdokumentationssystem och jag betvivlar starkt att de omdömen och de IUP:er jag skrivit i de systemet kommer att migreras till det nya systemet.

 

WordPress Twenty Eleven

Jag använder just nu WordPresstemat Twenty Eleven. Twenty Eleven ramlade ner i WordPressinstallationen för några veckor sedan. Nyfiket ersatte jag Twenty Ten och började pilla. Det verkar som en trend att vi varje år får ett nytt tema att leka med från utvecklarna. De två eller tre (om vi räknar med Kubrick som kom i version 1.5) ger oss alltfler intställningsmöjligheter i själva temat.

Denna gånng fick vi bland annat möjligheterna att stänga av och att flytta på sidomenyn. Möjligheter kom också att visa eller dölja bilder och rubriker på bloggen.

Sidan anpassar sig också efter bredden på läsafönstret. Den gör detta så bra så att jag överväger om jag ska avinstallera pluginen för mobila enheter.

Det följer också med ett tema i temat. Det går att välja mellan en ljus och en mörk variant av temat.

Kommer det att fortsätta på detta vis så kommer inställningsmöjligherna om några år vara så många så att det blir onödigt att installera alternativa teman.

Det är lite irriterande att bannern har annorlunda än i Twenty Ten. Nu måste jag göra om de bilder jag skapat för Twenty Ten.