Etikett: pedagogik

När AI stiger in i skolan

Snart kanske din nya lärare är en artificiell intelligens. Denna AI är inte som vilken lärare som helst. Den är en språkmodell, noggrant tränad på omfattande data och finslipad av människor. Och dyker AI upp på flera ställen i flera skepnader så är det förmodligen fortfarande samma bakomliggande språkmodell. Samma personlighet och samma värderingar kommer att möta eleverna i fler olika inkarnationer.

De människor som tränade modellen hade sina egna värderingar, sina egna idéer om vad som är rätt, fel och viktigt. Så vilka värderingar är det vi pratar om här, och är det verkligen dessa vi vill att våra barn ska ta till sig utan att ifrågasätta?

När vi släpper in AI i skolans värld, släpper vi in mer än bara avancerad teknik. Vi introducerar en språkmodell, som bär med sig sina skapares värderingar. Denna AI är inte bara en neutral kunskapskälla. Den är formad av människors syn på världen, av deras perspektiv. Det väcker en fundamental fråga: Är det dessa värderingar vi vill att våra barn ska absorbera?

I dagens skola möte eleverna många olika lärare med olika värderingar och olika syn på livet. Eleverna tränas i att möta olika personligheter och värdera uttalanden från olika typer av människor.

Vi formar vår identitet genom våra val och handlingar. Men om vår lärandeprocess, och därmed våra val, är starkt influerade av en AI fylld med andras värderingar, hur fria är då våra val? Blir vi inte, på något sätt, arvtagare till skaparnas tankesätt och idéer? I detta sammanhang uppstår frågan: Är vi fortfarande oss själva, eller bara en förlängning av AI:ns programmering?

Vi kan ta vidare resonemanget utanför skolans väggar också. Riskerar vi drabbas av likriktning om vi inom en snar framtid möts av musik, filmer och tv-serier som alla tagits fram med samma grundläggande AI?

AI i skolan är mer än bara ett sätt att lära ut; det är ett sätt att forma framtiden. Vilka värderingar vill vi att våra barn ska bära med sig in i framtiden? Ska vi okritiskt ta emot AI:ns läror, eller bör vi stanna upp och fundera över vilka värderingar de faktiskt representerar?

PIM-kommentarer

Jag har i höst fått uppdraget att vara PIM-examinatör. PIM är ett projekt som drivs av Skolverket bland annat i syfte att säkra pedagogernas mediekompetens (Media Literacy). PIM sysslar mest med den skapande delen av mediekompetensen, inte analysen.

Min kommun har beslutat att alla lärare ska nå nivå 3 i PIM. Det innebär att lärarna ska lämna in tre uppgifter: ett textdokument, en presentation och en film. Dessa har jag sedan i uppgift att kommentera och godkänna.

När jag nu har skrivit några kommentarer så slår det mig att delar av dessa kommentarer kan vara till nytta för andra. Därför publicerar jag några av dem här på min blogg. Jag tar naturligtvis bort de delar som kan koppla kommentarerna till en person.

Bibeln på schemat

I dag har jag börjat bibelarbetet med att ge sjuorna en överblick över vad hela bibeln handlar om. Jag vill visa dem att man i den brokiga texten faktiskt kan skönja en röd tråd. Vi läste Bibeln i tio akter på bibeln.se. Texten är relativt svår för många elever och många blir uttråkade, men rubrikerna är bra att utgå från när man själv försöker sammanfatta Bibeln. Några elever läste allt själva, några andra ville att jag sammanfattade så jag gjorde det.

Gästspel för kamratstödjare

ART med kamratstödjare

Jag har blivit tillfrågad om jag kan ha ART med några kamratstödjare på en skola. Efter en kort betänketid kom jag fram till att jag inte kan det.

ART består av komponenterna ilskekontroll, färdighetsträning och moraliskt resonerande. ART i sig står för aggressive replacement training och går ut på att lära eleverna självkontroll.

Kamratstödjarna råkar visserligen ut för struliga situationer som de måste handskas med, men de har inte mer problem med självkontroll än andra elever. Denna grupp är helt enkelt inte rätt målgrupp för ART. Men något vill jag göra för dem så jag har gått med på att ta hand om gruppen en lektion nästa vecka. Så vad göra?

Jag har gett dem en läxa. Kamratstödjarna har fått i uppgift att lista de fem vanligast konfliktorsakerna på skolan, mellan elever eller mellan elev och lärare. Fortsätt läsa ”Gästspel för kamratstödjare”

Va bli lä?

Jag har skaffat mig några nya läsare och därför är det fäl på sin plats att jag förklarar vad det är för texter jag publicerar här.

I början av hösten fick en kvinna jag känner anställning som högstadielärare. Hon har tidigare arbetat inom helt andra fält. Hon bad mig om råd och tips om hur man överlever som lärare. Jag har sedan lång tid tillbaka reflekterat privat med hjälp av tangenbord och skärm. Men det texterna har förblivit privata. När jag nu fick frågan om jag inte kunde ge några tips så tänkte jag: Varför inte? Och om jag nu ändå ska dela med mig av mina erfarenheter så är det väl lika bra att alla får läsa. Så jag gjorde som alla andra; jag startade en blogg.

Men att blogga om skolvärlden är inte problemfritt. Jag vill inte röja skolor, kollegor eller elever. Det gör att jag ljuger hemskt mycket när jag skriver. Tid, plats, personer m.m. stämmer oftast inte alls. Men andemening, principer och mina åsikter och erfarenheter är alltid sanna. Så ta allt jag skriver med en nypa salt.

Ett annat syfte med bloggen är att undersöka bloggandet och bloggosfären i sig. Jag är mycket intresserad av kommunikation på nätet och vill förstå vad det hela egentligen handlar om. Därför ligger jag under egen domän och sköter allt under huven själv.

På sensate tiden har skrivandet legat nere. Men jag hoppas bli lite mer produktiv framöver. Jag går för närvarande och försöker värka fram en lektion förhållningssätt och konfliktlösning för en grupp kamratstödjare. En artikel om detta hoppas jag vara på nätet om några dagar.

Jag går också och funderar på hur man trollar bort oacceptabla elevbeteenden med riktigt engagerande lektionsinnehåll. Eller om man vänder på det: Kan man med hjälp av tråkiga lektioner förvandla elever till monster? När jag är klar med tänkandet så lovar jag att avge en rapport här.

Huru Gustaf Fröding kom att leda till Hegel, Platon, Gud och profeten Muhammed

Jag har kört två lektioner Fröding med några mycket begåvade elever. Första lektionen tog jag upp antologistandardutbudet som Ett gammalt bergtroll, Säv, säv susa och En kärleksvisa. Det var inte svårt för eleverna att ha bra synpunkter kring dikterna. Vi kom in på ämnen som själssjukdom, utanförskap, sexualmoral och 1800-talets kultur. Vi var även inne och nosade lite på kvinnans frigörelse.

Fortsätt läsa ”Huru Gustaf Fröding kom att leda till Hegel, Platon, Gud och profeten Muhammed”

Den dummaste generationen?

I P1:s publicerat sändes i helgen ett reportage och efterföljande debatt där man behandlade Mark Bauerleins bok ”The Dumbest Generation”. Bauerlein är engelskprofessor vid Emory University i Atlanta. Han hävdar att den digitala tekniken gjort de unga i USA till den dummaste generationen hittills. Fortsätt läsa ”Den dummaste generationen?”

Skoldebatten

Jag vet inte hur mycket jag vill debattera egentligen. Men har jag skrivit så här mycket om skolan måste väl i alla fall antyda något om Björklund och hans rapporter. Som jag ser det är det inga fel på våra styrdokument. Jag kommer långt med individuella handlingsplaner och åtgärdsprogram. Om nu skolan skulle vara i kris så är den krisen onödig. Vi har redskapen redan idag.

Fortsätt läsa ”Skoldebatten”

Förförståelse – grunden för all pedagogik

Søren Kierkegaard

Søren Kierkegaard har egentligen sagt allt som behöver sägas om pedagogik i den postumt utgivna skriften Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed. En ligefrem Meddelelse, Rapport til Historien:

At man, når det i sandhed skal lykkes en at føre et menneske hen til et bestemt sted, først og fremmest må passe på at finde ham der, hvor han er, og begynde der. Dette er hemmeligheden i al hjælpekunst. Enhver, der ikke kan det, han er selv i en indbildning, når han mener at kunne hjælpe en anden. For i sandhed at kunne hjælpe en anden må jeg forstå mere end han – men dog vel først og fremmest forstå det, han forstår. Hvis jeg ikke gør det, så hjælper min mere-forståen ham slet ikke. Vil jeg alligevel gøre min mere-forståen gældende, så er det, fordi jeg er forfængelig eller stolt, så jeg i grunden i stedet for at gavne ham egentligen vil beundres af ham. Men al sand hjælp begynder med en ydmygelse: hjælperen må først ydmyge sig under den, han vil hjælpe og herved forstå, at det at hjælpe ikke er det at herske, men det at tjene, at det at hjælpe ikke er at være den herskesygeste, men den tålmodigste, at det at hjælpe er villighed til indtil videre at finde sig i at have uret, og i ikke at forstå, hvad den anden forstår.

Fortsätt läsa ”Förförståelse – grunden för all pedagogik”